Publicerat

Klepper Aerius I

Klepper Aerius I, åttiotal.

Under våren har jag börjat renovera två kajaker, det är en Klepper Aerius 20 och en Klepper Aerius I.

Bakgrunden finns i ett annat inlägg.

I kajaken löper ett antal spant på tvären. Några hade blivit deformerade eftersom kajaken förvarats utomhus. Tryck från snö kombinerat med fukt hade tryckt plywooden ur sin ursprungliga form.
Ännu ett deformerat spant. Notera Kleppers egna beslag. De består av en aluminium-koppar-legering. Snäpplåsen gör att kajaken kan monteras utan verktyg. De mindre beslagen håller tunnare stag. Några hade brutits sönder och dessa gick inte att hitta på nätet. Efter skapligt googlande visade det sig att det går att löda aluminium med skapligt enkla medel. Det finns särskilda aluminiumlod att köpa men jag fick inte det att fungera.
Det går också att utnyttja det faktum att aluminium smälter vid drygt 660 °C medan zink har en lägre smältpunkt på knappt 420 °C. Först visste jag inte hur jag skulle få tag på zink men tydligen används ren zink som så kallat ”offeranod” i båtmotorer och det gick att köpa rejäla mängder zink till bra pris i den skepnaden.
Därefter gällde det bara att värma upp zinket till 420 °C (ungefär). Det löste jag genom en vanlig varmluftspistol (som ska nå upp till cirka 500 °C) och en billig butangasbrännare som ska nå upp till 1000 °C i sina bästa stunder.
Snyggt blev det inte och vi får se hur länge det håller men med denna metod lyckades jag löda ihop beslagen till användbart skick.
Eftersom det är en båt vi hanterar så är beslagen förstås nitade och för att kunna återanvända beslagen fick jag borra ur alla nitar.
De deformerade spanten mjukades upp i hett vatten och sattes under press för att kunna användas som mallar. De är bilaterala så det räcker egentligen med en bra sida.
Björkplywood är en beställningsvara och lite av en värld för sig. Det visar sig att plywoodens ytkvalitet anges i bokstavskombinationer och detta är B/BB vilket innebär att ena ytan är bra (B), andra är ganska bra (BB). Ytkvalitet X finns också men det är sämre än både B och BB.
De dimensioner som går att få tag på med rimlig ansträngning i Sverige på tvåtusentalet är inte desamma som användes i Tyskland under förra seklet. Därför fick jag limma ihop två delar för att komma i närheten. Här användes ett polyuretanlim som ska ge vattenbeständiga fogar. En egenhet med det limmet är att det skummar när det härdar så ämnena måste sättas under press, ganska mycket press.
När skivorna var sammanfogade var det dags att såga till bitarna.
Ivrig att testa men också för att få till passformen satte jag dit beslagen med stommen monterad för att få dem på rätt plats.
Kleppers originaldelar doppas tre gånger i lack. Jag kunde inte kosta på mig att doppa mina delar men de är lackade tre gånger.
Det är tydligen ett känt fenomen att tråden som håller ihop däcket med skrovet blir sprött med åren. Här hade sömmen gått upp.
Kanvastyg och gummi syr man inte hur som helst men jag snubblade över en annons för ett verktyg som kan sy i grova material. Beställde denna sysyl. Jag ville dock inte utsätta skrovet för större påfrestning än nödvändigt så jag beställde en tunnare tråd (1 mm) av syntetmaterial, ”Robline – Max Wax Yarn”. Tunn tråd är bra men nålarna som kom med sysylen var i grövsta laget så efter skapligt med letande på nätet lyckades jag hitta tunna nålar i Holland. Efter tre brutna nålar på två decimeters söm lärde jag mig vikten av att sätta nålen helt i vinkel mot tyget.
Med en sysyl går det att sy riktigt grova material. Här trär jag tråden genom sex lager grovt bomullstyg (det nya tyget är 1000 gram per kvadratmeter vilket ska vara i paritet med originaltyget). Detta är nålen som följer med Speedy Stitcher.
Håll ordning på fingrarna, fläcken på tyget är blod.
Skapligt ändå för att vara första sömmen.
Klepper akter.
Inte snyggt men ändamålsenligt.
Klepper Aerius I, åttiotal.
Och här ligger hon, monterad och klar. Klepper Aerius I någon gång från början-mitten av 1980-talet.
Klepper akter med roder.
Fastsydd ögla.
Ny del monterad och klar. Det är inte helt renlärigt men jag använda rostfria skruvar istället för Kleppers originalnitar. Dels för att jag är tveksam till att jag skulle klara av att få till det med nitar och dels för att det vekar knöligt att få tag på nitar av rätt dimension.
Och här är hon, kajaken i vattnet. Inga uppenbara läckage.
Publicerat

Klepper – Tillbaka till barndomen

Klepper-kajaken är en ”faltboot”, tyska för fällbåt, en båt som går att förvara ihopfälld i garderoben hemma i Rosenheim och på söndagen ta med sig väskorna med båten och familjen på tåget till Simssee eller bara floden Inn, fälla upp den och paddla ut på friska äventyr.

Det var kanske Johannes Kleppers tanke när han 1907 köpte ett patent av arkitektstudenter Alfred Heurich som hade konstruerat en bärbar båt. Klepper tog sig hängivet an uppgiften och så gick det som det kan gå när tyskar ger sig hän: Kvalitet rakt igenom.

Ett drygt decennium senare har den klassiska Klepper-kajaken tagit form med rejäla material som askträ, bommullsdäck och ett skrov av gummiduk som senare blev syntetgummit ”hypalon”.

En del av min barndom tillbringades i en Klepper-kajak på sjön Väringen. Vi hade två, en singel- och en dubbelkajak.

För drygt ett år sedan började yngsta dottern prata hänfört om kajaker och efter ett tag kom jag att tänka på de där Klepprarna, fanns de kvar? Ja det gjorde de men de hade legat utomhus uppfällda sommar som vinter och nu var de inte i något vidare bra skick. Dessutom hade getingar byggt bo i en av dem och använt bomullsväven till material.

Efter nyår tog vi dock hem dem till garaget och under våren har jag jagat material och reparerat. För två veckor sedan låg singelkajaken i vattnet och även om det var Södra Lången och inte Väringen så gled Kleppern precis som den gjort tre-fyra decennier tidigare.

Klepper Aerius I från 1980-talet åter i vattnet. Tysk kvalitet.
Kajaken hopfälld och nedpackad, redo att ta med sig på axeln (nåja, den väger runt trettio kilo så man går inga långa sträckor med den).
Publicerat

Häng cykeln på väggen, billigt.

Min fru köpte en cykel enligt henne var för fin för att stå i garaget. Jag blev glad eftersom hennes cykelintresse nu är större än mitt och assisterade gärna med upphängning. Vardagsrummet var mitt första förslag men hennes önskan var mer modest och nu hänger cykeln i tvättstugan.

Såhär gick det till.

1. Köpte cykelhållare på Bahuhaus för 70 kronor.

Cykelhållare
Cykelhållare från Bauhaus

2. Köpte ett par handtag ”Blankett” på IKEA för 49 kronor. Skynda fynda för de utgår tyvärr snart ur sortimentet men handtagsidén går säkert att överföra till andra modeller av handtag.

Handtag från IKEA
Handtag från IKEA

3. Skruvade upp hela härligheten på väggen: Tips, använd vattpass.

 

Cykelhållare och handtag på väggen.
Häng cykelhållaren först, mät ut med pedalen i cykelhållaren och mät in handtagen med vattpasset.

4. Hängde upp cykeln.

Tjusig cykel på väggen.
Tjusig cykel på väggen

Cykeln hänger tryggt på väggen.
Inga vitala delar behöver skava i väggen.

(Första nya inlägget på bloggen sedan den kom åter från hackattacken.)

Publicerat

Tror ni banken läste Kotler?

Philip Kotler heter en man som kommit på en jättebra affärsidé. En gång samlade han ihop en redaktion som läste en massa böcker om marknadsföring och sedan skrev de en sammanfattning av alltihopa. Eller sammanfattning och sammanfattning, de skrev närmare tusen sidor. Massor med text. Mycket smart eftersom amerikanska läroboksförfattare får betalt för mängden text de producerar så det gäller att orera.

Det riktigt smarta som Philip och hans kompisar har kommit på är att de träffas en gång om året och kastar om i kapitlen lite. Det gör att studenter världen över inte kan köpa begagnade böcker av varandra utan att de måste köpa den nya upplagan vilket förstås genererar sköna inkomster till Philip hans entourage.

Nåja, Philip har en hel del poänger (konstigt vore det väl annars, efter att ha läst igenom alla de där marknadsföringsböckerna). Bland annat berättar han att man bör tänka sig för ordentligt innan man ger namn åt ett företag eller en produkt. Det ska vara något som går att komma ihåg, gärna kort och klatschigt. Det får gärna beskriva produkten eller företagets kvaliteter. Det ska vara enkelt att uttala.

Det är här jag börjar fundera på Swedbank. Hur uttalas Swedbank egentligen? Ska det vara som i det engelska Sweden, alltså ”Sueedbank”? Antagligen inte eftersom det då borde stavas Swedebank och hur blir det i så fall med andra ledet, ”bank”, ska det uttalas på svenska eller ska det svängas till med engelsk schwung?

Kanske ska det uttalas på engelska, blir det då något i stil med ”Sueddbank” eller så är det ett svenskt uttal som gäller, det vore väl inte alltför långsökt på en svensk bank? Sveddbank eller Svedbank blir det väl då, inget särskilt lockande något av det. Antingen en bank som svider eller en bank som blivit svedd.

En bank med ett namn som inte går att uttala, det låter väl nästan lika befängt som att ge en Honda namnet Fitta eller att starta en reklambyrå som heter Acne.

Publicerades första gången: 2007-08-03 13:24:36

Publicerat

Det rann av mig

Var och hämtade ett tjänstgöringsbetyg i går. Fina ord. Är helt färdig med det stället nu och fri. Jag skulle kunna skriva vad som helst. Det fanns tillfällen då jag hade lust att bara skrika ut hur dumma i huvudet alla var.

Inget av det finns kvar nu.

Publicerades första gången: 2007-08-02 17:10:37

Publicerat

Tips för att göra livet enklare 2

Hemkunskapstanten säger: Gå aldrig och handla när du är hungrig!

Lätt att säga, svårt att följa eftersom hunger leder till tankar om mat och tankar om mat leder till affären.

Publicerades första gången: 2007-08-02 16:09:14

Publicerat

En McLudlum tack

<a href=”http://anaulin.org/”>Ana Ulin</a> skriver om <a href=”http://anaulin.org/wordpress/archives/2007/08/01/the-mcdonaldization-of-literature/trackback/”>The McDonaldization of literature</a>, hur författares namn används för att ge ut andras texter. Författarens skrivande och namnet som varumärke behöver inte hänga ihop.

Ana liknar det vid ett mål mat på McDonald’s:

  • böckerna har en känd form som gör dem till ett bekvämt val
  • trots att de använder samma ’recept’ så varierar kvaliteten som antagligen inte heller ligger särskilt högt i snitt
  • en ensidig diet som bara består av den här typen av böcker kommer att skada din hälsa

Rolig jämförelse men rätt elitistisk.

Så oväntat är det väl inte, både Elvis Presley, Bob Marley och Tupac Shakur har släppt skivor långt efter sin död.

I Sverige har vi myriaders Beck-filmer där Sjöwall/Wahlöös inarbetade varumärke urvattnas till oigenkännlighet. Tar man den filmserien i beaktande så är det klart att de tre ovanstående punkterna känns relevanta.

Publicerades första gången: 2007-08-01 19:23:46

Publicerat

Tips för att göra livet enklare 1

Pumpa däcken på cykeln, du kommer känna som om din kondition har förbättrats med cirka 112 % och dina fälgar kommer att tacka dig. Det står på däckets sida hur mycket tryck det ska vara i däcken.

Publicerades första gången: 2007-08-01 18:38:40

Publicerat

Blade Runner 3

Det finns säkert många budskap och ett enormt djup i filmen Blade Runner, det jag minns tydligast är dock repliken ”ignorance is bliss”. Den är tydligen inte helt unik för filmen men det förminskar inte dess sanningshalt av rent bibliska dimensioner. Tänk på hur Adam och Evas lycka i mångt och mycket bygger på att de svävar i okunskap.

Ignorance is bliss. Det är helt enkelt skönare att inte veta hur bananerna har odlats, det är bättre att inte tänka på hur skorna kan vara så billiga och det är bekvämast för chefen att inte fundera på vilka konsekvenser de galna besluten får.

Det finns dem som upphöjt detta med ingorance is bliss till något av en konstart. De verkar i många fall så härligt ovetande om vad som pågår runt omkring dem. Världen förminskas till en fond som passar bra när ”världsmästerskap” ska arrangeras eller när ”världens första” eller ”världens största” ska koras.

För koras ska det tydligen. Vare sig det gäller surfing, smileys eller mountainbike så kan du hoppa upp och sätta dig på att det förr eller senare dyker upp någon, ofta en amerikan, som hävdar att han eller hon var först i världen med denna företeelse. Att flera personer på olika ställen i världen kommit på samma idé, tänkt samma tanke, gjort samma sak ungefär samtidigt verkar vara helt otänkbart. Särskilt för en amerikan. Det kan vi kanske inte klandra amerikanerna för, däremot går det att ifrågasätta media som glatt rapporterar att de hittat den förste surfaren, smileyanvändaren eller skogscyklisten när vi sitter här hemma och funderar på om inte någon bosatt vid havet någon gång under årtusendena har lekt på vågorna eller om inte någon, någon gång tidigare kan ha lattjat med teckensnitten eller om inte någon, någon gång har tagit en sväng i skogen med sin cykel (minns själv hur vi cyklade i skogen på sjuttiotalet, helt ovetande om vad Marin county var för något).

Ignorance is bliss

Publicerat

Ett förtydligande

Jag ber om ursäkt. Gårdagens postning om <a href=”http://www.skrymta.se/?p=48″>ond och bråd död</a> kan tolkas som att jag ligger på samma linje som gratistidningen Göteborg City som i dag har huvudnyheten ”Därför ökar dödsvåldet i Göteborg”. Är det något jag inte vill så är det att bli förknippad med det-var-bättre-förr-mentalitet eller Göteborg City.

Men Göteborg City är ju bara ännu en gratistidning som belastar skogen och gaturenhållningen ytterligare, varför denna särskilda ilska mot Göteborg City? Jo, det är nämligen så att det är extra tydligt att Göteborg City inte bryr sig särskilt mycket om det lokala. De gånger jag finner mig själv med tidningen i handen känner jag mig bara förolämpad.

Jag vet att den runda formen i logotypen egentligen är Stockholm Globe Arena (eller som vi lite bonnigt säger ”Globen”, de har försökt tona ner den men jag ser den fortfarande). Den lismande lokala tonen pekar på att de som skriver för Göteborg City egentligen skriver för Stockholm City men att de får en krona för varje gång de lyckas klämma in ”Göteborg” i texten. Vem tar ni mig för egentligen? Tror ni inte att jag ser igenom er inställsamma bluff? Jag vet att Göteborg City inte är någon lokaltidning hur många gånger ni än skriver Göteborg, Göteborg, Göteborg.

Nåja, nu över till det intressanta. Medan Göteborg City eldar på vår rädsla för att vistas utomhus så skriver Göteborgs-Posten lite lugnande i en diskret notis om att det ”<a href=”http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=361&a=360324″>Dödliga våldet kvar på lägre nivå</a>”. Jämför man men nittiotalet som tydligen var särdeles våldsamt så ligger det tydligen på en ”mycket lägre nivå”.

<a href=”http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=358925″>Läser man några dagar tillbaka</a> så får det hela sin förklaring. Det visar sig att det dödliga våldet i konungariket Sverige inte når några toppar men att i de goa gubbarnas stad – Göteborg, är stämningen inte längre så gemytlig. Åtminstone inte om man hör till det som brukar kallas för den undre världen. Åtminstone inte statistiskt sett.

Publicerades första gången: 2007-07-31 21:53:5