Under våren har jag börjat renovera två kajaker, det är en Klepper Aerius 20 och en Klepper Aerius I.
Bakgrunden finns i ett annat inlägg.
Det är slarvigt men mänskligt
Under våren har jag börjat renovera två kajaker, det är en Klepper Aerius 20 och en Klepper Aerius I.
Bakgrunden finns i ett annat inlägg.
Klepper-kajaken är en ”faltboot”, tyska för fällbåt, en båt som går att förvara ihopfälld i garderoben hemma i Rosenheim och på söndagen ta med sig väskorna med båten och familjen på tåget till Simssee eller bara floden Inn, fälla upp den och paddla ut på friska äventyr.
Det var kanske Johannes Kleppers tanke när han 1907 köpte ett patent av arkitektstudenter Alfred Heurich som hade konstruerat en bärbar båt. Klepper tog sig hängivet an uppgiften och så gick det som det kan gå när tyskar ger sig hän: Kvalitet rakt igenom.
Ett drygt decennium senare har den klassiska Klepper-kajaken tagit form med rejäla material som askträ, bommullsdäck och ett skrov av gummiduk som senare blev syntetgummit ”hypalon”.
En del av min barndom tillbringades i en Klepper-kajak på sjön Väringen. Vi hade två, en singel- och en dubbelkajak.
För drygt ett år sedan började yngsta dottern prata hänfört om kajaker och efter ett tag kom jag att tänka på de där Klepprarna, fanns de kvar? Ja det gjorde de men de hade legat utomhus uppfällda sommar som vinter och nu var de inte i något vidare bra skick. Dessutom hade getingar byggt bo i en av dem och använt bomullsväven till material.
Efter nyår tog vi dock hem dem till garaget och under våren har jag jagat material och reparerat. För två veckor sedan låg singelkajaken i vattnet och även om det var Södra Lången och inte Väringen så gled Kleppern precis som den gjort tre-fyra decennier tidigare.
Min fru köpte en cykel enligt henne var för fin för att stå i garaget. Jag blev glad eftersom hennes cykelintresse nu är större än mitt och assisterade gärna med upphängning. Vardagsrummet var mitt första förslag men hennes önskan var mer modest och nu hänger cykeln i tvättstugan.
Såhär gick det till.
1. Köpte cykelhållare på Bahuhaus för 70 kronor.
2. Köpte ett par handtag ”Blankett” på IKEA för 49 kronor. Skynda fynda för de utgår tyvärr snart ur sortimentet men handtagsidén går säkert att överföra till andra modeller av handtag.
3. Skruvade upp hela härligheten på väggen: Tips, använd vattpass.
4. Hängde upp cykeln.
(Första nya inlägget på bloggen sedan den kom åter från hackattacken.)
Philip Kotler heter en man som kommit på en jättebra affärsidé. En gång samlade han ihop en redaktion som läste en massa böcker om marknadsföring och sedan skrev de en sammanfattning av alltihopa. Eller sammanfattning och sammanfattning, de skrev närmare tusen sidor. Massor med text. Mycket smart eftersom amerikanska läroboksförfattare får betalt för mängden text de producerar så det gäller att orera.
Det riktigt smarta som Philip och hans kompisar har kommit på är att de träffas en gång om året och kastar om i kapitlen lite. Det gör att studenter världen över inte kan köpa begagnade böcker av varandra utan att de måste köpa den nya upplagan vilket förstås genererar sköna inkomster till Philip hans entourage.
Nåja, Philip har en hel del poänger (konstigt vore det väl annars, efter att ha läst igenom alla de där marknadsföringsböckerna). Bland annat berättar han att man bör tänka sig för ordentligt innan man ger namn åt ett företag eller en produkt. Det ska vara något som går att komma ihåg, gärna kort och klatschigt. Det får gärna beskriva produkten eller företagets kvaliteter. Det ska vara enkelt att uttala.
Det är här jag börjar fundera på Swedbank. Hur uttalas Swedbank egentligen? Ska det vara som i det engelska Sweden, alltså ”Sueedbank”? Antagligen inte eftersom det då borde stavas Swedebank och hur blir det i så fall med andra ledet, ”bank”, ska det uttalas på svenska eller ska det svängas till med engelsk schwung?
Kanske ska det uttalas på engelska, blir det då något i stil med ”Sueddbank” eller så är det ett svenskt uttal som gäller, det vore väl inte alltför långsökt på en svensk bank? Sveddbank eller Svedbank blir det väl då, inget särskilt lockande något av det. Antingen en bank som svider eller en bank som blivit svedd.
En bank med ett namn som inte går att uttala, det låter väl nästan lika befängt som att ge en Honda namnet Fitta eller att starta en reklambyrå som heter Acne.
Publicerades första gången: 2007-08-03 13:24:36
Var och hämtade ett tjänstgöringsbetyg i går. Fina ord. Är helt färdig med det stället nu och fri. Jag skulle kunna skriva vad som helst. Det fanns tillfällen då jag hade lust att bara skrika ut hur dumma i huvudet alla var.
Inget av det finns kvar nu.
Publicerades första gången: 2007-08-02 17:10:37
Hemkunskapstanten säger: Gå aldrig och handla när du är hungrig!
Lätt att säga, svårt att följa eftersom hunger leder till tankar om mat och tankar om mat leder till affären.
Publicerades första gången: 2007-08-02 16:09:14
<a href=”http://anaulin.org/”>Ana Ulin</a> skriver om <a href=”http://anaulin.org/wordpress/archives/2007/08/01/the-mcdonaldization-of-literature/trackback/”>The McDonaldization of literature</a>, hur författares namn används för att ge ut andras texter. Författarens skrivande och namnet som varumärke behöver inte hänga ihop.
Ana liknar det vid ett mål mat på McDonald’s:
Rolig jämförelse men rätt elitistisk.
Så oväntat är det väl inte, både Elvis Presley, Bob Marley och Tupac Shakur har släppt skivor långt efter sin död.
I Sverige har vi myriaders Beck-filmer där Sjöwall/Wahlöös inarbetade varumärke urvattnas till oigenkännlighet. Tar man den filmserien i beaktande så är det klart att de tre ovanstående punkterna känns relevanta.
Publicerades första gången: 2007-08-01 19:23:46
Pumpa däcken på cykeln, du kommer känna som om din kondition har förbättrats med cirka 112 % och dina fälgar kommer att tacka dig. Det står på däckets sida hur mycket tryck det ska vara i däcken.
Publicerades första gången: 2007-08-01 18:38:40
Det finns säkert många budskap och ett enormt djup i filmen Blade Runner, det jag minns tydligast är dock repliken ”ignorance is bliss”. Den är tydligen inte helt unik för filmen men det förminskar inte dess sanningshalt av rent bibliska dimensioner. Tänk på hur Adam och Evas lycka i mångt och mycket bygger på att de svävar i okunskap.
Ignorance is bliss. Det är helt enkelt skönare att inte veta hur bananerna har odlats, det är bättre att inte tänka på hur skorna kan vara så billiga och det är bekvämast för chefen att inte fundera på vilka konsekvenser de galna besluten får.
Det finns dem som upphöjt detta med ingorance is bliss till något av en konstart. De verkar i många fall så härligt ovetande om vad som pågår runt omkring dem. Världen förminskas till en fond som passar bra när ”världsmästerskap” ska arrangeras eller när ”världens första” eller ”världens största” ska koras.
För koras ska det tydligen. Vare sig det gäller surfing, smileys eller mountainbike så kan du hoppa upp och sätta dig på att det förr eller senare dyker upp någon, ofta en amerikan, som hävdar att han eller hon var först i världen med denna företeelse. Att flera personer på olika ställen i världen kommit på samma idé, tänkt samma tanke, gjort samma sak ungefär samtidigt verkar vara helt otänkbart. Särskilt för en amerikan. Det kan vi kanske inte klandra amerikanerna för, däremot går det att ifrågasätta media som glatt rapporterar att de hittat den förste surfaren, smileyanvändaren eller skogscyklisten när vi sitter här hemma och funderar på om inte någon bosatt vid havet någon gång under årtusendena har lekt på vågorna eller om inte någon, någon gång tidigare kan ha lattjat med teckensnitten eller om inte någon, någon gång har tagit en sväng i skogen med sin cykel (minns själv hur vi cyklade i skogen på sjuttiotalet, helt ovetande om vad Marin county var för något).
Ignorance is bliss
Jag ber om ursäkt. Gårdagens postning om <a href=”http://www.skrymta.se/?p=48″>ond och bråd död</a> kan tolkas som att jag ligger på samma linje som gratistidningen Göteborg City som i dag har huvudnyheten ”Därför ökar dödsvåldet i Göteborg”. Är det något jag inte vill så är det att bli förknippad med det-var-bättre-förr-mentalitet eller Göteborg City.
Men Göteborg City är ju bara ännu en gratistidning som belastar skogen och gaturenhållningen ytterligare, varför denna särskilda ilska mot Göteborg City? Jo, det är nämligen så att det är extra tydligt att Göteborg City inte bryr sig särskilt mycket om det lokala. De gånger jag finner mig själv med tidningen i handen känner jag mig bara förolämpad.
Jag vet att den runda formen i logotypen egentligen är Stockholm Globe Arena (eller som vi lite bonnigt säger ”Globen”, de har försökt tona ner den men jag ser den fortfarande). Den lismande lokala tonen pekar på att de som skriver för Göteborg City egentligen skriver för Stockholm City men att de får en krona för varje gång de lyckas klämma in ”Göteborg” i texten. Vem tar ni mig för egentligen? Tror ni inte att jag ser igenom er inställsamma bluff? Jag vet att Göteborg City inte är någon lokaltidning hur många gånger ni än skriver Göteborg, Göteborg, Göteborg.
Nåja, nu över till det intressanta. Medan Göteborg City eldar på vår rädsla för att vistas utomhus så skriver Göteborgs-Posten lite lugnande i en diskret notis om att det ”<a href=”http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=361&a=360324″>Dödliga våldet kvar på lägre nivå</a>”. Jämför man men nittiotalet som tydligen var särdeles våldsamt så ligger det tydligen på en ”mycket lägre nivå”.
<a href=”http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=358925″>Läser man några dagar tillbaka</a> så får det hela sin förklaring. Det visar sig att det dödliga våldet i konungariket Sverige inte når några toppar men att i de goa gubbarnas stad – Göteborg, är stämningen inte längre så gemytlig. Åtminstone inte om man hör till det som brukar kallas för den undre världen. Åtminstone inte statistiskt sett.
Publicerades första gången: 2007-07-31 21:53:5