Ond bråd död

Jag har ibland funderat över polisserier på TV och alla mord som så lättvindigt begås till höger och vänster. Blotta mordfrekvensen har varit ett slags tecken på att det är fiktion eftersom det krävs rätt mycket våld eller en hyfsat stor stad för att det ska mördas så mycket att det räcker till ett avsnitt i veckan.

Helt orimligt med andra ord. Tills nu. I går blev en man mördad på Hisingen i Göteborg, i dag <a href=”http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=360171″>listar Göteborgs-Posten</a> inte mindre än nio mord i Göteborg sedan årets början. Det räcker gott till en säsongs polisserie.

Fiktionen och verkligheten flyter samman och i det här fallet kunde de gärna få fortsätta vara åtskilda.

Publicerades första gången: 2007-07-30 17:19:55

Den grymma vardagen

”Det är nog ingen bra idé att jag tar den nya jackan i dag” säger S. När jag frågar henne varför så kommer det fram att de andra i klassen gärna slänger äppelskrottar på nya jackor. Det hände tydligen förra gången. Man vill bara rätta till allting, man vill inte att barn ska behöva utsättas för äppelskrottsterror. Kan inte S bara få gå till sin skola och vara glad för sin nya jacka? Men allt stressas förstås förbi i den inrutade morgonen. Iväg till jobbet, iväg till ovissheten i skolan. En sorg i hjärtat, en mental notering om att ta tag i situationen, en rädsla för att det ska vara mer än en engångshändelse. Skuld och oro, det som driver föräldraskapet.

Publicerad första gången: 2007-05-24 07:17:56

Kejsaren har vuxen smak

Kejsarens nya kläder är min favoritsaga just nu. Sagan om kejsaren med en omgivning som gör allt för att vara till lags och inte vågar ifrågasätta och om pojken som ser det uppenbara skrevs redan på 1800-talet av H.C. Andersen. Eftersom amerikaner har ett behov av att vara först med allting så hittade amerikanen William H. Whyte hundra år senare på sin egen variant av sagan och inom sociologin kallas fenomenet ”group think”. Alltså att man inom en grupp sitter och tänker att det som håller på att hända är helt galet men att om alla andra tycker det är bra så tycker jag väl också att det är okej.

Ämnet för dagens group think heter vuxen smak och för att assistera er kommer jag att vara den lilla pojken som pekar ut det uppenbara. Håll tillgodo.

Jag har aldrig varit sugen på kaffe, är över huvud taget skeptiskt till saker som man ”måste lära sig att tycka om”. Jag gillar inte mörk choklad, nej ge mig ljus, ja gärna mjölkchoklad i stora bitar. Dessutom gillar jag billigt godis, gärna sådant där med lite lukt av diskmedel och med mycket färgämne i. Små, små kakor är bara bra om man får äta riktigt många. Öl är inte särskilt gott, visst ljust öl kan väl gå ner i brist på alternativ, men vad är poängen? Vin är överskattat. Surt och dant, vad ska det vara bra för? Cider går väl an, men vad är grejen med att hälla i så mycket alkohol i den så att man får hicka? Opera, nej tack och slips, vad är meningen med det?

Jodå, jag har fyllt trettio med råge. Det är bara så att jag låter smaken styra och inte åldern.

Publicerades första gången: 2007-05-07 19:22:06

Till dig som vet hur det ska vara

Växer man upp inåt landet och någon gång råkar påstå att det stormar när det blåser utomhus så får man sig snart en räpa om att man minsann inte har någon aning om vad en storm är. Stormbegreppet har inte bara en metrologisk definition, det har också en inofficiell geografisk begränsning. Det är mer eller mindre reserverat för dem som bor längs kusten. Nåde den inlänning som trampar på den ömma stormtån.

I längden blir det tröttsamt att alltid få sig en åthutning vid användandet av ett visst ord och i enlighet med en klassiska betingningens regler slutade jag helt enkelt. Jag säger aldrig att det är storm, möjligen blåser det mycket. Inte ens under orkanen Gudrun eller stormen Per vågade jag mig på något annat än att ”det blåser”.

Jag säger inte ”god morgon” heller. Det finns så gott som alltid någon morgonfascist som känner behov av att få påpeka när dennes väckarklocka ringde. ”När jag var uppe klockan halv tre, då var himlen alldeles molnfri.” Insomningstid spelar ingen roll, antal sovna timmar eller tupplurer under dagen har ingen betydelse och sammanlagd produktivitet är helt ovidkommande. Tävlingen gäller endast vem som var uppe tidigast på natten. Jag är inte med i tävlingen och det enklaste sättet att undvika utmaningen är att begränsa sitt språk genom att inte säga ”god morgon”.

Vad jag förstått så är också ordet ”blogg” i vissa kretsar begränsat på samma sätt. Det är de som varit med länge som bestämmer hur det får användas och vad som definierar bloggande. Det här är förstås inget unikt för bloggande, det gäller snowboard, musik och alfapet också. Det var bättre förr och somliga har svårt att hänga med och definiera sig själva när någonting blir mer allmänt känt (eller mainstream eller sellout som det heter inifrån).

Men till dig som haft internet hemma i tvåhundra år och bloggat sedan Eldkvarn brann vill jag säga, ta det lugnt. Se mig inte som ett hot om jag inte skriver precis som du vill, som formen kräver. Tänk så här istället, ju fler amatörer som ger sig in i leken, desto mer lysande blir din stjärna, du som vet hur man gör.

Hjälper inte det? Tänk inte på det här som en blogg i så fall. Jag kan försöka undvika det begreppet på samma sätt som jag undviker ”storm” och ”god morgon”. För om begreppet ”blogg” ska begränsa hur jag skriver så är det här ingen blogg. Kanske är det en journal, skrivövningar eller helt enkelt text som jag skriver när det faller mig in. Är det viktigt? Nej, inte enligt mig. Jag skriver hur jag vill och jag hamnar till och med gärna i essäfällan om det faller mig in. Någon storm är jag inte ute efter att skapa.

God morgon!

Denna text publicerades för första gången: 2007-04-24 08:17:15

Persongalleri

Jag – A, äldst. Född 1971, lever ett harmoniskt liv med tre barn och en sambo. Informatör och grafisk formgivare, numera med anställning och avregistrerad firma. Gillar att cykla. E-post: blogg(vid)skrymta(punkt)se

M – Sambo.

E – Tjej med affärssinne, född i november 1995.

S – Lättstött förhandlare, född i maj 2000.

L – Yngst, född i december 2006.

Om mig
Det finns de som hänger upp sig på att jag på den här sidan inte skriver vad jag heter. Den som verkligen vill kan med Internets hjälp ta reda på det ändå (e-post till exempel). Jag är lite osäker på vad de ska med mitt namn till och vilken annan information som kan tänkas vara mer eller mindre livsviktig för att kunna tillgodogöra innehållet på de här sidorna. Skostorlek kanske? 42 eller 43, varsågod! Längd? 176-177 centimeter … känns det bättre? Nåja, jag ska inte vara ogin och snål med fakta. Här kommer en kort meritlista:

  • Jag har rappat psalm 248 (trygga räkan) för bland andra Maranathas ledare Arne Imsen.
  • Jag har hånglat med en kvinna som gått på samma dagis som Pamela Anderson.
  • Jag har spelat saxofon i en grupp som haft en låt tre veckor på Radio Örebro Toppen.
  • Jag kan nå längst ut på min näsa med spetsen på min tunga.
  • Jag könskvoterades in på gymnasiet. Året innan var det mer än 70 % tjejer vilket gjorde att jag fick 0,3 i tillägg på mina betyg. Om jag förstått det rätt så är detta första och enda gången de provade könskvotering. Jag vet inte hur mycket jag hade med det att göra.
  • Jag har kört omkring i drygt sex månader med en vev i bakluckan till min vita gubbvolvo av modell 343. Veven behövdes för att resa ett tält som var lånat till en musikfestival. Tältet hörde till Maranatha och den som läser det här skulle kunna tro att jag är väldigt insnöad på Maranatha, men den där rappen och den där veven är nog det enda samröre jag har haft med Maranatha och det var absolut inte meningen att behålla veven så länge i bakluckan.

Denna text postades första gången: 2007-04-21 23:39:28

Varför Skrymta

Farmor hette egentligen Marta, men det ville hon inte kännas vid. Märta skulle hon kallas. Hon bodde med farfar i Långsele utanför Sollefteå fast det var bara en parentes för mig eftersom somrarna tillbringades på landet, i Nordsjö. Märta hade förstås en hel del kraftfulla ord och begrepp att svänga sig med, ett av dem var ”skrymta”. Som jag uppfattade saken så är skrymta någon form av oknytt, något väsen i naturen. Något som håller till i ljungen och tar man in ljungen (för att man tycker den är fin och vill ställa den i en vas) så tar man in skrymta och det går då rakt inte för sig. Det har något att göra med färgkombinationen också. Rött och grönt tillsammans är tydligen skrymta eller tilltalar skrymta särskilt mycket. Skrymta har fastnat i huvudet på mig, ordet har en viss schwung. Och så tänker jag på farmor Märta.

När jag skulle starta företag så var Skrymta en stark kandidat till namn ända tills det visade sig att skrymta inte alls betyder något gulligt litet troll utan snarare att ”förställa sig, dölja, hålla sig undan” ((http://runeberg.org/svetym/0842.html)). Inget vidare bra namn för ett företag som vill arbeta med kommunikation. Skrymta fick vila en stund alltså. Ända till nu.

I vilken grad jag kommer att förställa mig, dölja eller vad som hålls undan här återstår att se. Vart Skrymta tar vägen vet jag inte ännu, men du är välkommen att hänga med. Vi börjar här.

Detta postades första gången: 2007-04-21 09:42:11