faltbot – Skrymta

I kajaken löper ett antal spant på tvären. Några hade blivit deformerade eftersom kajaken förvarats utomhus. Tryck från snö kombinerat med fukt hade tryckt plywooden ur sin ursprungliga form.

Ännu ett deformerat spant. Notera Kleppers egna beslag. De består av en aluminium-koppar-legering. Snäpplåsen gör att kajaken kan monteras utan verktyg. De mindre beslagen håller tunnare stag. Några hade brutits sönder och dessa gick inte att hitta på nätet. Efter skapligt googlande visade det sig att det går att löda aluminium med skapligt enkla medel. Det finns särskilda aluminiumlod att köpa men jag fick inte det att fungera.
Det går också att utnyttja det faktum att aluminium smälter vid drygt 660 °C medan zink har en lägre smältpunkt på knappt 420 °C. Först visste jag inte hur jag skulle få tag på zink men tydligen används ren zink som så kallat ”offeranod” i båtmotorer och det gick att köpa rejäla mängder zink till bra pris i den skepnaden.
Därefter gällde det bara att värma upp zinket till 420 °C (ungefär). Det löste jag genom en vanlig varmluftspistol (som ska nå upp till cirka 500 °C) och en billig butangasbrännare som ska nå upp till 1000 °C i sina bästa stunder.
Snyggt blev det inte och vi får se hur länge det håller men med denna metod lyckades jag löda ihop beslagen till användbart skick.

Eftersom det är en båt vi hanterar så är beslagen förstås nitade och för att kunna återanvända beslagen fick jag borra ur alla nitar.

De deformerade spanten mjukades upp i hett vatten och sattes under press för att kunna användas som mallar. De är bilaterala så det räcker egentligen med en bra sida.

Björkplywood är en beställningsvara och lite av en värld för sig. Det visar sig att plywoodens ytkvalitet anges i bokstavskombinationer och detta är B/BB vilket innebär att ena ytan är bra (B), andra är ganska bra (BB). Ytkvalitet X finns också men det är sämre än både B och BB.
De dimensioner som går att få tag på med rimlig ansträngning i Sverige på tvåtusentalet är inte desamma som användes i Tyskland under förra seklet. Därför fick jag limma ihop två delar för att komma i närheten. Här användes ett polyuretanlim som ska ge vattenbeständiga fogar. En egenhet med det limmet är att det skummar när det härdar så ämnena måste sättas under press, ganska mycket press.

När skivorna var sammanfogade var det dags att såga till bitarna.

Ivrig att testa men också för att få till passformen satte jag dit beslagen med stommen monterad för att få dem på rätt plats.

Kleppers originaldelar doppas tre gånger i lack. Jag kunde inte kosta på mig att doppa mina delar men de är lackade tre gånger.

Det är tydligen ett känt fenomen att tråden som håller ihop däcket med skrovet blir sprött med åren. Här hade sömmen gått upp.

Kanvastyg och gummi syr man inte hur som helst men jag snubblade över en annons för ett verktyg som kan sy i grova material. Beställde denna sysyl. Jag ville dock inte utsätta skrovet för större påfrestning än nödvändigt så jag beställde en tunnare tråd (1 mm) av syntetmaterial, ”Robline – Max Wax Yarn”. Tunn tråd är bra men nålarna som kom med sysylen var i grövsta laget så efter skapligt med letande på nätet lyckades jag hitta tunna nålar i Holland. Efter tre brutna nålar på två decimeters söm lärde jag mig vikten av att sätta nålen helt i vinkel mot tyget.

Med en sysyl går det att sy riktigt grova material. Här trär jag tråden genom sex lager grovt bomullstyg (det nya tyget är 1000 gram per kvadratmeter vilket ska vara i paritet med originaltyget). Detta är nålen som följer med Speedy Stitcher.
Håll ordning på fingrarna, fläcken på tyget är blod.

Skapligt ändå för att vara första sömmen.

Inte snyggt men ändamålsenligt.

Och här ligger hon, monterad och klar. Klepper Aerius I någon gång från början-mitten av 1980-talet.

Fastsydd ögla.

Ny del monterad och klar. Det är inte helt renlärigt men jag använda rostfria skruvar istället för Kleppers originalnitar. Dels för att jag är tveksam till att jag skulle klara av att få till det med nitar och dels för att det vekar knöligt att få tag på nitar av rätt dimension.

Och här är hon, kajaken i vattnet. Inga uppenbara läckage.