Klepper – Skrymta

2020-01-25

Hur jag sydde kapell för Klepper T9

Det visade sig att familjen tyckte att kajapaddling verkar kul och att vi siktar på någon lite längre tur till sommaren. Längre tur betyder att man kanske inte kan åka hem om vädret blir tråkigt. Därför behövs regnskydd. Till enmanskajaken fanns det faktiskt ett regnskydd, antagligen också det drygt femtio år vid det här laget. Inget större fel på detta kapell men åldern hade fått det att dra ihop sig och därför gick det inte längre att kränga på.

Var ändå bra att ha tillgång till detta kapell eftersom jag kunde plocka idéer och inspiration från det.

Bland annat bra att tänka på att wire till rodret behöver kunna komma igenom kapellet.

Originalkapellet satt fast i relingen med metallklamrar.

Att haka fast kapellet i relingen är en enkel och bra lösning men jag valde att inte använda den för det nya kapellet. Ett skäl är att jag kommer att sy ett kapell till tvåmanskajaken också och där har jag inget gammalt kapell. Ett annat skäl är att jag gärna har kvar orginalkapellet i oförändrat skick även om det är oanvändbart. För att mäta ut tyget för det nya kapellet byggde jag ihop trästommen för kajaken. Därefter la jag ut tyget och ritade upp konturerna och vek det på mitten och justerade så att det blev samma form på båda sidorna. Köpte tyg för regnkläder från Stoff & Stil. Tyget ska tåla en vattenpelare på 5 meter så det ska nog klara sig för vanlig familjecamping.

Jag valde ett grått tyg som går bra ihop med det blåa tyget på kajaken. Materialet blev enklare att arbeta med när jag hade klippt ut formen. Här gäller det att ta med sömsmån. Dessutom drog jag ett elastiskt band som ska hålla fast kapellet under relingen och kanalen där det ska löpa behöver också material. Spänner fast med klämmor för att få formen att stämma.

Provade ut ofta för att få formen att stämma. Eftersom det är material för regnkläder och meningen är att det ska vara vattentätt så vill man ha så lite hål som möjligt. Därför får jag använda klädnypor istället för nålar.

Passade på att sy in en ficka i fören och lärde mig att det som kallas ”mesh” också går under benämningen ”tyll”. Notera att jag inte har sömmar genom det undre lagret här. Alla sömmar för att foga ihop de olika lagren går vid sidan av eller under relingen för att undvika att vatten ska komma in i sittbrunnen.

När jag fått ihop själva kapellet var det dags att mäta ut ett hål att sitta i.

Även här ville jag ha ordentligt med överlappande material för att kunna göra sömmar som inte skulle ta in vatten.

Längst upp sydde jag en kanal för resårband och alla öljetter förstärktes från insidan.

Mer eller mindre färdigt kapell. Här syns även dragkedja och kardborreband på vänster sida för att göra det lättare att komma i och ur kapellet. På sidorna bak finns breda handtag för att kunna lossa kapellet enkelt. Längre fram längs sidorna finns dragskor för att kunna dra åt kapellet runt relingen. Det fäster även bak i den så kallade boomerangen samt i två skruvar i relingen fram. Dessa fästen är förstärkta med öljetter, fem millimeter i fören och tre stycken 11 millimeters bak mot boomerangen.

För att vatten inte ska sippra in genom sömmarna avslutar jag med att stryka på tejp avestt för ändamålet.

Regnkapell Klepper T9

Några saker jag har lärt mig:

Sömsmån, ta gärna i lite extra. Det är lättare att klippa än att lägga till (vilket är i stort sett omöjligt eftersom jag använder tyg för regnkläder och då vill man inte ha hål från nålen igenom materialet).
Skulle ha tagit i ännu mer för att få ner resåren under relingen. Nu är det i snålaste laget vilket gör att kapellet inte sitter så bra som det skulle kunna göra.
Regnklädstyget är tåligt men om något ska fästas i det, tryckknappar, öljetter eller vad som helst så behöver det förstärkas för att inte slitas sönder.
Glöm inte att dragskor behöver någon form av stopp och sätt gärna dit detta stopp innan du syr fast resåren för annars blir det sprätta av.

2019-10-232020-01-25

Hur jag sydde ett nytt däck till Klepper Aerius 20

Tidigare inlägg om renoveringen av Klepper Aerius 20:

Så var det dags för nästa utmaning, som tidigare konstaterat var däcket på Klepper Aerius 20 bortom räddning. Väder, vind och framförallt snö, sol och getingar hade gjort sitt.

Ett nytt däck med skrov kostar någonstans runt 15000 kronor. Det är det värt. Johann Klepper var skräddare, jag har haft svårt att se varför en skräddare skulle ge sig på att börja tillverka kajaker. Jag ser nu poängen. Jag sydde kanske två-tre decimeter i timmen när jag sydde för hand. Särskilt i fören och aktern gick det långsamt. Så länge däcket var skilt från skrovet gick det bra att sy på maskin och det gick förhållandevis snabbt. Fästet i fören anlände efter att jag hade börjat sy fast däcket därför fick jag sy fast det för hand vilket tog enormt mycket längre tid än att sy med maskin.

Vad jag förstår är original-Klepper-tyget egyptisk bomull med en ytvikt på 1000 gram per meter (gsm). Det var inte helt enkelt att hitta den här typen av tyg men jag valde till sist ett bomullstyg på 1000 gsm. Det känns skapligt mycket tjockare än originaltyget men det kan bero på att originalet är gammalt och slitet eller så beror det på att det är olika kvalitet på tygen. Kanske kommer tyget att kännas mer följsamt när det blir impregnerat.

Tvätta tyget

Tyget var 150 cm brett och jag köpte sex meter för att vara på den säkra sidan. Med facit i hand gick det bara åt knappt 3,5 meter (kajaken är 520 cm lång). Tyg krymper i vatten så för att undvika att det färdiga däcket skulle krympa tvättade jag det i trettio grader. Sex meter tyg är ungefär så mycket som en vanlig tvättmaskin klarar av om man pressar den till det yttersta, det handlar trots allt om nio kilo tyg. Det var nog bra att tvätta tyget, inte bara för att undvika att det krymper utan också, för att det verkade vara ganska fullt med otrevligheter. Sköljvattnet var mycket grumligt och tyget luktade starkt. Lukten gick inte över så jag beslutade att köra det en gång till, den här gången i fyrtio grader. Efter två tvättar luktade tyget betydligt trevligare. Min rekommendation blir att tvätta tyget ordentligt innan du börjar sy.

Än en gång slås jag av kvaliteten rakt igenom i alla material och detaljer. Det är en fröjd att arbeta med sådant gediget hantverk, gjort för att hålla, underhålla och reparera. Det man inte vill bygga själv finns att köpa, samma delar som för fyrtio år sedan (och ännu längre tillbaka).

Följ med i äventyret med att sy ett nytt däck till tvåmanskleppern.

Använde pappersduk på rulle för att klippa ut ett mönster med utgångspunkt från det däck som fanns. Monterade ihop kajaken för att få en skaplig form.

Utifrån mönstermallarna la jag till sömsmån på någon centimeter och klippte ut delarna. Köpte sex meter tyg för säkerhets skull. Det visade sig att jag bara behövde 3,5 meter då bredden på tyget var 150 centimeter.

Genom att använda strykjärn formade jag tyget där det behövdes. Kunde sedan sy efter dessa veck.

La ut tillklippt tyg för att se att det passade och ritade ut ny mall för nästa del.

Rester av getingboet. Getingarna som använde tyget som byggmaterial.

På vissa ställen var däcket så trasigt att det inte fungerade för att hålla ihop formen. Där fick jag tejpa för att kunna göra mönstermallar.

Delar av tyget lossnade genom att bara dra, andra fick sprättas loss från skrovet.

Originalet sytt med bomullstråd som med tiden blivit svag och porös.

Med däcket separerat från skrovet kunde jag lägga ut det plant och markera på mina nya tygdelar vart öljetterna skulle placeras.

Luftkuddarna

Efter tvätt med såpa visade det sig att luftkuddarna var i utmärkt skick. Efter att de torkat skulle jag säga att de ser praktiskt taget nya ut.

Jag insåg att det skulle bli svårt att hitta en bård som hade exakt passform för relingen och valde att återanvända den gamla bården. Försökte först sprätta den men det visade sig vara enklare och mer effektivt att använda en vass kniv för att skära av tråden i kant med bården.

Sedan sydde jag fast den gamla bården runt relingen på det nya däcket. Detta var i tyngsta laget för symaskinen och jag fick sy i flera omgångar då tråden ofta gick av.

Förutom denna detalj gick det generellt bra att använda vanlig symaskin för hemmabruk.

Nålade fast kanalerna för luftkuddarna. Dessa sys i en lång söm längs hela sidan. I denna söm ska även krokarna som håller däck och skrov på plats i stommen fast. Hällor längs sidorna av kajaken sitter också i denna söm. Därför nålade jag fast kanalerna, krokarna och hällorna innan jag gjorde denna långa söm.

Sydde hällor av samma tyg som däcket och sydde in D-ringar i hällorna. Fick se till att vara med när hällorna skulle sys fast så att de hamnade rätt på samma söm som fäste kanalen för luftkudden.

Passade på att sy lite extrautrustning som denna väska att hänga bredvid sig. Sydde även in paddelhållare och lyfthantag. På bilden passar jag in vart paddelhållarna ska sitta. Tyvärr tog jag till aningen för lite för lyfthandtaget i aktern men jag lärde mig och i fören är det rejält tilltaget.

Vid det här laget var däcket färdigsytt och jag kunde börja arbeta med öljetterna. I originalet är öljetterna förstärkta med hypalon men jag använde nylontyg som jag kunde klistra på och förstärka med en sick-sack-söm.

Öljetterna knackades fast med hammare och medföljande verktyg. Dessa öljetter är standardstorlek 14 mm.

Vissa ställen är mer utsatta än andra. Sittbrunnens bakdel till exempel, här förstärkte jag tyget med dubbla lager.

Den här lilla plastringen är till för att hålla fast en liten väska. Originaltyget var i så gott skick att jag lät det följa med till det nya däcket. Tycker att det känns bra att ha en liten bit originaldäck kvar.

Även plastringarna och trådarna för att hålla fast propparna till luftkuddarna var i såpass gott skick att de gick att återanvända. På bilden syns markeringar jag gjort med blyerts för att passa in detaljer.

När däcket var färdigsytt kunde jag lägga ut det på skrovet för att få en uppfattning om passformen. Jag hade sedan tidigare markerat vart skarvarna gick så jag kunde se om det passade. En erfarenhet att ta med sig är att jag borde ha gjort fler markeringar längs med däckets insida för att ha ledning av när jag skulle sy ihop däck och skrov. Bomullstyget är flexibelt och det är lätt att man sträcker det eller låter det sacka längs sömmen och då kan det bli svårt att få däcket att gå jämnt ut med skrovet som inte är flexibelt. Jag blev tvungen att sprätta en halvmeter av min egen söm på ena sidan för att jag hade mer skrov än däck kvar på slutet.

Med däcket utlagt på den uppmonterade kajaken gick det att få en uppfattning om passformen. Här visade det sig att jag av någon anledning hade fått en öljett på fel ställe så jag fick slå i en ny öljett. Bra att mäta och prova ofta för att undvika större misstag.

En av flera tester, jag började sy från fören och aktern för att sedan sy ihop sidorna. Här testar jag om däcket passar när det är fastsytt i för- och akter. Det var mycket bökigt att sy i för och akter, svårt att komma åt och innan jag riktigt lärt mig hur sy-sylen fungerade trasslade tråden ständigt. Hade kanske varit bra att öva mer på att sy med syl innan jag började sy på riktigt men ivrig som jag var ville jag sätta igång så fort jag kunde.

Här syns också de remmar jag använde mellan däcket och skrovet. Jag är osäker på vad remmarna har för funktion men det fanns något liknande tidigare så jag använde också remmar. Kanske är de till för att minska skav mellan tyg och gummi. Kanske har de bara en kosmetisk funktion.

Det fanns tillfällen då det verkade hopplöst. Särskilt innan jag kom ut på raksträckorna vid sidorna på kajaken. Uppskattar att jag i genomsnitt sydde 2-3 decimeter per timme.

Det röda på bilden är en luftkudde som ska skjutas in i sitt fodral längs sidan på kajaken. Imponerad av skicket på denna luftkudde, efter att ha tvättat den med såpa skulle jag inte kunna gissa att den är en bra bit över fyrtio år gammal.

Sysyl av märket ”Speedy stitcher” blev verktyget jag använde för att sy ihop däcket med skrovet. Gick skapligt smidigt när jag lärde mig hur det fungerade. Tydligen viktigt att trä tråden genom öglan som ligger bakåt annars blir det oundvikligen trassel. Jag använde en millimetertjock vaxad tråd (taglingsgarn), ”Robline – Max Wax Yarn”. Ville ha en tjocklek nära den som satt där förut för att inte nöta på hålen som redan fanns där. Notera att jag sydde i de befintliga hålen på skrovet för att undvika onödigt slitage. Köpte en rulle på 50 meter som räckte gott trots att jag blev tvungen att kassera stora mängder tråd på grund av trassel. Detta är ett syntetgarn som ska hålla längre än originaltråden som var av bomull.

Så, en kväll sent i september knöt jag sista knopen och däcket satt fast i skrovet.

Den 13 oktober packade vi kajaken i bilen och tog den till en sjö för att testa.

2019-10-012020-01-23

Måla skrovet på Klepper T9

Det visade sig att kajaken jag trodde var en Aerius I egentligen är en T9 vilket också innebär att den är åtminstone femton år äldre än vad jag trodde. Den här T9-modellen är alltså från slutet av sextiotalet, inte åttiotalet som jag först trodde.

Åldern förklarar delvis varför skrovet på den här kajaken var i sämre skick än den Aerius II jag tidigare målat. Dock höll detta skrov tillräckligt tätt för att paddlas så det var ingen akut kris.

Liksom på den större kajaken var det även här problem med fästet till rodret.

Även detta skrov tvättades med såpa och torkades med aceton. Acetonet fräter igenom mycket (arbetshandskar) men inte hypalongummit i Klepper-skrovet. Antagligen har det här skrovet behandlats på något sätt tidigare, jag tyckte mig kunna skönja penseldrag i den silvergrå ytan.

För att laga och jämna ut sprickor använde jag även här Sikaflex 591. Som jag tidigare konstaterat är Sikaflex kladdigt och aningen svårjobbat. Den här gången arbetade jag med spackel istället för fingrarna och det fungerade bättre tycker jag. Återigen, hade jag haft mer tålamod skulle jag kunna slipa på Sikaflexen när den härdat och det skulle antagligen ge en slätare yta.

Fästet för skrovet här maskat med brun packtejp inför målning. Även tygdäcket maskat.

När jag ändå hade hypalonremsor till hands (inköpta av mina föräldrar för fyrtio år sedan) så passade jag på att limma fast dem över de mest slitna delarna.

Från förra målningen av kajakskrov hade jag lärt mig att det var viktigt att späda gummifärgen lika mycket för att behålla samma nyans och undvika ett flammigt resultat. Därför blandade jag hela burken (750 ml) gummipaint med halva burken förtunning. Denna sats räckte ganska precist till ett lager över hela skrovet.

Sprayade på gummipaint. Mittenbilden ovan: halva skrovet målat.

Före och efter och nu hoppas jag att rodret ska sitta tillräckligt fast.

Som det verkar går det även bra att vika det nymålade skrovet, nu med härligt blank glans.

2019-09-302020-01-25

Klepper Aerius 20, skrovet

Att jobba i trä kändes förhållandevis bekant men både däcket och skrovet behövde uppiffning. Skrovet var i skapligt skick men när jag ändå skulle sy om däcket kunde jag kosta på mig att rusta upp skrovet också.

Materialet är så kallat Hypalon som egentligen är DuPonts varumärke för klorsulfonetengummi (CSPE), ett slitstarkt syntetgummi som uppenbarligen kan hålla väldigt länge och egentligen var det nog inget akut fel på detta skrov heller mer än att det såg rätt skabbigt ut.

Skrovet generellt var i ganska gott skick men fören och aktern såg spruckna och tråkiga ut och fästet för rodret satt oroväckande löst.

Fästet för rodret satt inte riktigt fast. Kanske det största problemet egentligen.

Efter att mått tagits för nytt däck sprättade jag bort det gamla slitna däcket från skrovet.

När däcket var bortsprättat från skrovet blev det enkelt att arbeta med. Som grund för vidare behandling tvättade jag först med såpa och vatten och sedan med aceton.

Ny nos

Nosen på kajaken hade vittrat sönder så jag behövde bygga en ny. Som tur var hade mina föräldrar köpt en reparationssats med kajaken så det fanns några oanvända bitar hypalon. Inköpta på sjuttiotalet och fortfarande i gott skick, vittnar om hypalonets hålbarhet. Limmet däremot hade torkat så jag fick beställa nytt från Avanza kajak som levererade tyskt kvalitetslim från Heinz Zölzer med tillfredsställande egenskaper.

Limmet penslas på både laglappen och på skrovet som ska lagas eller förstärkas. Limmet har hyfsat lång öppettid så det är ingen stress, långa kölremsor kan till exempel lugnt limmas innan de trycks på skrovet. Sedan hugger limmet när delarna läggs samman och jag målade över efter drygt en timme. Limmet härdar fortare i värme. Generellt var detta lim lättarbetat, dock bör man jobba utomhus eller välventilerat då det räcker med några minuter för att bli snurrig i huvudet.

Med hjälp av limmet och lagningslapp av hypalon formade jag en ny nos.

För att få formen på skrovet byggde jag ihop trästommen och tejpade fast skrovet på den. Sedan kunde jag limma min nya nos inifrån.

Måla skrovet

I nästa steg använde jag Sikaflex 591 för att jämna ut sprickor och för mindre lagningar. Sikaflex ska finnas i grått men min lokala båthandlare hade bara vitt eller svart så jag nöjde mig med vitt eftersom det ändå skulle målas över.

Sikaflex visade sig vara mycket kladdigt att jobba med. Jag försökte att använda diskmedel på fingrarna för att släta ut vilket fungerade hjälpligt. Försökte även lägga plast över för att få en jämnare yta men det blev svårarbetat. Sikaflex ska gå att bearbeta när det har stelnat. En lösning hade varit att slipa men jag var otålig och ville inte vänta och riskera sämre väder.

Lagomt till att skrovet var förberett anlände gummifärgen från Tyskland ”Veneziani Gummipaint”. Enligt tester på foldingkayaks.org ska detta vara det bästa att måla sitt skrov med.

Slogan från ”Maritimus” är ”Wordlwide Yacht Management” vilket får en att känna sig lite världsvan när man hämtar ut paketet.

Innan det var dags att måla så spände jag skrovet runt trästommen för att få rätt form. Maskade med plast för att inte trästommen skulle få färg på sig. Tvättade sedan hela skrovet med såpa och aceton. Aceton fräter igenom mycket (nitrilhandskar till exempel) men inte hypalongummi.

Så var då till sist skrovet redo att lackas. Spädde med ”dilutene” avsedd för ändamålet. Jag valde att spraya på för att undvika penseldrag (och för att jag redan hade verktyg för att spraya). Fick en jämn och fin yta på detta sätt men flammig eftersom mängden ”dilutene” påverkade den gråa nyansen ganska mycket. Bättre att blanda till all färg på en gång om det estetiska är av betydelse. Färgen verkar fästa bra och ytan ser pålitlig ut. Dock blir gummit ganska mycket stelare än före målningen.

Det nymålade skrovet, något av det flammiga la sig när färgen torkade men det hade varit bättre för utseendet att blanda all färg i ett svep.

När jag ändå kom åt så passade jag på att polera fästet för rodret samt skruva fast det ordentligt. Det sitter i ett hål genom skrovet med ett mothåll i koppar och en bult på en gängstång. Förstärkte även inifrån genom att limma på hypalon.