Publicerat

Hur jag sydde kapell för Klepper T9

Klepper T9, kapell

Det visade sig att familjen tyckte att kajapaddling verkar kul och att vi siktar på någon lite längre tur till sommaren. Längre tur betyder att man kanske inte kan åka hem om vädret blir tråkigt. Därför behövs regnskydd. Till enmanskajaken fanns det faktiskt ett regnskydd, antagligen också det drygt femtio år vid det här laget. Inget större fel på detta kapell men åldern hade fått det att dra ihop sig och därför gick det inte längre att kränga på.

Klepper T9, originalkapell.

Var ändå bra att ha tillgång till detta kapell eftersom jag kunde plocka idéer och inspiration från det.

Bland annat bra att tänka på att wire till rodret behöver kunna komma igenom kapellet.

Originalkapellet satt fast i relingen med metallklamrar.

Att haka fast kapellet i relingen är en enkel och bra lösning men jag valde att inte använda den för det nya kapellet. Ett skäl är att jag kommer att sy ett kapell till tvåmanskajaken också och där har jag inget gammalt kapell. Ett annat skäl är att jag gärna har kvar orginalkapellet i oförändrat skick även om det är oanvändbart. För att mäta ut tyget för det nya kapellet byggde jag ihop trästommen för kajaken. Därefter la jag ut tyget och ritade upp konturerna och vek det på mitten och justerade så att det blev samma form på båda sidorna. Köpte tyg för regnkläder från Stoff & Stil. Tyget ska tåla en vattenpelare på 5 meter så det ska nog klara sig för vanlig familjecamping.

Jag valde ett grått tyg som går bra ihop med det blåa tyget på kajaken. Materialet blev enklare att arbeta med när jag hade klippt ut formen. Här gäller det att ta med sömsmån. Dessutom drog jag ett elastiskt band som ska hålla fast kapellet under relingen och kanalen där det ska löpa behöver också material. Spänner fast med klämmor för att få formen att stämma.
Provade ut ofta för att få formen att stämma. Eftersom det är material för regnkläder och meningen är att det ska vara vattentätt så vill man ha så lite hål som möjligt. Därför får jag använda klädnypor istället för nålar.
Passade på att sy in en ficka i fören och lärde mig att det som kallas ”mesh” också går under benämningen ”tyll”. Notera att jag inte har sömmar genom det undre lagret här. Alla sömmar för att foga ihop de olika lagren går vid sidan av eller under relingen för att undvika att vatten ska komma in i sittbrunnen.
När jag fått ihop själva kapellet var det dags att mäta ut ett hål att sitta i.
Även här ville jag ha ordentligt med överlappande material för att kunna göra sömmar som inte skulle ta in vatten.
Längst upp sydde jag en kanal för resårband och alla öljetter förstärktes från insidan.
Mer eller mindre färdigt kapell. Här syns även dragkedja och kardborreband på vänster sida för att göra det lättare att komma i och ur kapellet. På sidorna bak finns breda handtag för att kunna lossa kapellet enkelt. Längre fram längs sidorna finns dragskor för att kunna dra åt kapellet runt relingen. Det fäster även bak i den så kallade boomerangen samt i två skruvar i relingen fram. Dessa fästen är förstärkta med öljetter, fem millimeter i fören och tre stycken 11 millimeters bak mot boomerangen.
För att vatten inte ska sippra in genom sömmarna avslutar jag med att stryka på tejp avestt för ändamålet.

Regnkapell Klepper T9

Några saker jag har lärt mig:

  • Sömsmån, ta gärna i lite extra. Det är lättare att klippa än att lägga till (vilket är i stort sett omöjligt eftersom jag använder tyg för regnkläder och då vill man inte ha hål från nålen igenom materialet).
  • Skulle ha tagit i ännu mer för att få ner resåren under relingen. Nu är det i snålaste laget vilket gör att kapellet inte sitter så bra som det skulle kunna göra.
  • Regnklädstyget är tåligt men om något ska fästas i det, tryckknappar, öljetter eller vad som helst så behöver det förstärkas för att inte slitas sönder.
  • Glöm inte att dragskor behöver någon form av stopp och sätt gärna dit detta stopp innan du syr fast resåren för annars blir det sprätta av.
Publicerat

Klepper – Tillbaka till barndomen

Klepper-kajaken är en ”faltboot”, tyska för fällbåt, en båt som går att förvara ihopfälld i garderoben hemma i Rosenheim och på söndagen ta med sig väskorna med båten och familjen på tåget till Simssee eller bara floden Inn, fälla upp den och paddla ut på friska äventyr.

Det var kanske Johannes Kleppers tanke när han 1907 köpte ett patent av arkitektstudenter Alfred Heurich som hade konstruerat en bärbar båt. Klepper tog sig hängivet an uppgiften och så gick det som det kan gå när tyskar ger sig hän: Kvalitet rakt igenom.

Ett drygt decennium senare har den klassiska Klepper-kajaken tagit form med rejäla material som askträ, bommullsdäck och ett skrov av gummiduk som senare blev syntetgummit ”hypalon”.

En del av min barndom tillbringades i en Klepper-kajak på sjön Väringen. Vi hade två, en singel- och en dubbelkajak.

För drygt ett år sedan började yngsta dottern prata hänfört om kajaker och efter ett tag kom jag att tänka på de där Klepprarna, fanns de kvar? Ja det gjorde de men de hade legat utomhus uppfällda sommar som vinter och nu var de inte i något vidare bra skick. Dessutom hade getingar byggt bo i en av dem och använt bomullsväven till material.

Efter nyår tog vi dock hem dem till garaget och under våren har jag jagat material och reparerat. För två veckor sedan låg singelkajaken i vattnet och även om det var Södra Lången och inte Väringen så gled Kleppern precis som den gjort tre-fyra decennier tidigare.

Klepper Aerius I från 1980-talet åter i vattnet. Tysk kvalitet.
Kajaken hopfälld och nedpackad, redo att ta med sig på axeln (nåja, den väger runt trettio kilo så man går inga långa sträckor med den).
Publicerat

Blad Runner 1

<a href=”http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_16386749.asp”>Läser</a> att filmen Blade Runner ska komma i en ny version, omklippt av regissören. Igen. Ridley Scott har redan klippt om filmen minst en gång, då under titeln ”Director’s cut”. Nu ska den tydligen heta ”Final cut”. Hoppas Ridley har någon schysst titel på lager till nästa omklippning, för det måste väl komma minst en till 2019 då filmen utspelas?

Publicerades första gången: 2007-07-31 09:22:5

Publicerat

Vitvara med hybris

Riskokaren ger ifrån sig ett litet klick när en fjäder slår ifrån, en diskret grön lampa tänds istället för en brandgul. Ugnen, om den är tidtsyrd, bara stänger av sig i lugn och ro. Kaffebryggaren går harmoniskt över från att tillreda kaffet till att hålla det varmt.

Mikrovågsugnen däremot, vad gör den? Ringer, piper eller tjuter i klass med ett mindre brandlarm. Visst, det är en fantastisk maskin som kan skaka värme i nästan vad som helst, men hallå … tänk på matberedaren, elvispen eller spisfläkten de är inte heller så dumma. Vad är det då som gör att mikrovågsugnen tycker att den är så viktig? Den piper och tjuter och ger sig inte förrän någon öppnat luckan och tagit ut vad det nu är den har värmt. Som om det skulle börja brinna om man inte släpper allt man har för händerna och räddar sitt varma vatten eller sin tinade fisk. Enligt den logiken borde väl ugnen tjuta som ett ånglok och spisen låta som ett flyglarm med tanke på hur mycket farligare det är att glömma dem på. Nu är det inget jag förespråkar, nej istället skulle det väl vara mycket trevligare om microvågsugnen kunde slappna av lite och lugnt inlemma sig i den övriga lite tystare ordningen i köket.

Publicerades första gången: 2007-07-26 16:03:19

Publicerat

Varför Skrymta

Farmor hette egentligen Marta, men det ville hon inte kännas vid. Märta skulle hon kallas. Hon bodde med farfar i Långsele utanför Sollefteå fast det var bara en parentes för mig eftersom somrarna tillbringades på landet, i Nordsjö. Märta hade förstås en hel del kraftfulla ord och begrepp att svänga sig med, ett av dem var ”skrymta”. Som jag uppfattade saken så är skrymta någon form av oknytt, något väsen i naturen. Något som håller till i ljungen och tar man in ljungen (för att man tycker den är fin och vill ställa den i en vas) så tar man in skrymta och det går då rakt inte för sig. Det har något att göra med färgkombinationen också. Rött och grönt tillsammans är tydligen skrymta eller tilltalar skrymta särskilt mycket. Skrymta har fastnat i huvudet på mig, ordet har en viss schwung. Och så tänker jag på farmor Märta.

När jag skulle starta företag så var Skrymta en stark kandidat till namn ända tills det visade sig att skrymta inte alls betyder något gulligt litet troll utan snarare att ”förställa sig, dölja, hålla sig undan” ((http://runeberg.org/svetym/0842.html)). Inget vidare bra namn för ett företag som vill arbeta med kommunikation. Skrymta fick vila en stund alltså. Ända till nu.

I vilken grad jag kommer att förställa mig, dölja eller vad som hålls undan här återstår att se. Vart Skrymta tar vägen vet jag inte ännu, men du är välkommen att hänga med. Vi börjar här.

Detta postades första gången: 2007-04-21 09:42:11