Publicerat

Måla skrovet på Klepper T9

Det visade sig att kajaken jag trodde var en Aerius I egentligen är en T9 vilket också innebär att den är åtminstone femton år äldre än vad jag trodde. Den här T9-modellen är alltså från slutet av sextiotalet, inte åttiotalet som jag först trodde.

Åldern förklarar delvis varför skrovet på den här kajaken var i sämre skick än den Aerius II jag tidigare målat. Dock höll detta skrov tillräckligt tätt för att paddlas så det var ingen akut kris.

Liksom på den större kajaken var det även här problem med fästet till rodret.

Även detta skrov tvättades med såpa och torkades med aceton. Acetonet fräter igenom mycket (arbetshandskar) men inte hypalongummit i Klepper-skrovet. Antagligen har det här skrovet behandlats på något sätt tidigare, jag tyckte mig kunna skönja penseldrag i den silvergrå ytan.

För att laga och jämna ut sprickor använde jag även här Sikaflex 591. Som jag tidigare konstaterat är Sikaflex kladdigt och aningen svårjobbat. Den här gången arbetade jag med spackel istället för fingrarna och det fungerade bättre tycker jag. Återigen, hade jag haft mer tålamod skulle jag kunna slipa på Sikaflexen när den härdat och det skulle antagligen ge en slätare yta.

Fästet för skrovet här maskat med brun packtejp inför målning. Även tygdäcket maskat.

När jag ändå hade hypalonremsor till hands (inköpta av mina föräldrar för fyrtio år sedan) så passade jag på att limma fast dem över de mest slitna delarna.
Från förra målningen av kajakskrov hade jag lärt mig att det var viktigt att späda gummifärgen lika mycket för att behålla samma nyans och undvika ett flammigt resultat. Därför blandade jag hela burken (750 ml) gummipaint med halva burken förtunning. Denna sats räckte ganska precist till ett lager över hela skrovet.

Sprayade på gummipaint. Mittenbilden ovan: halva skrovet målat.

Hela skrovet målat.

Före och efter och nu hoppas jag att rodret ska sitta tillräckligt fast.

Som det verkar går det även bra att vika det nymålade skrovet, nu med härligt blank glans.
Publicerat

Klepper Aerius 20, skrovet

Gummipaint

Att jobba i trä kändes förhållandevis bekant men både däcket och skrovet behövde uppiffning. Skrovet var i skapligt skick men när jag ändå skulle sy om däcket kunde jag kosta på mig att rusta upp skrovet också.

Materialet är så kallat Hypalon som egentligen är DuPonts varumärke för klorsulfonetengummi (CSPE), ett slitstarkt syntetgummi som uppenbarligen kan hålla väldigt länge och egentligen var det nog inget akut fel på detta skrov heller mer än att det såg rätt skabbigt ut.

Skabbskrov.

Skrovet generellt var i ganska gott skick men fören och aktern såg spruckna och tråkiga ut och fästet för rodret satt oroväckande löst.

Tråkiga sprickor i fören.
Fästet för rodret satt inte riktigt fast. Kanske det största problemet egentligen.
Efter att mått tagits för nytt däck sprättade jag bort det gamla slitna däcket från skrovet.
När däcket var bortsprättat från skrovet blev det enkelt att arbeta med. Som grund för vidare behandling tvättade jag först med såpa och vatten och sedan med aceton.

Ny nos

Nosen på kajaken hade vittrat sönder så jag behövde bygga en ny. Som tur var hade mina föräldrar köpt en reparationssats med kajaken så det fanns några oanvända bitar hypalon. Inköpta på sjuttiotalet och fortfarande i gott skick, vittnar om hypalonets hålbarhet. Limmet däremot hade torkat så jag fick beställa nytt från Avanza kajak som levererade tyskt kvalitetslim från Heinz Zölzer med tillfredsställande egenskaper.

Limmet penslas på både laglappen och på skrovet som ska lagas eller förstärkas. Limmet har hyfsat lång öppettid så det är ingen stress, långa kölremsor kan till exempel lugnt limmas innan de trycks på skrovet. Sedan hugger limmet när delarna läggs samman och jag målade över efter drygt en timme. Limmet härdar fortare i värme. Generellt var detta lim lättarbetat, dock bör man jobba utomhus eller välventilerat då det räcker med några minuter för att bli snurrig i huvudet.

Med hjälp av limmet och lagningslapp av hypalon formade jag en ny nos.

För att få formen på skrovet byggde jag ihop trästommen och tejpade fast skrovet på den. Sedan kunde jag limma min nya nos inifrån.

Måla skrovet

I nästa steg använde jag Sikaflex 591 för att jämna ut sprickor och för mindre lagningar. Sikaflex ska finnas i grått men min lokala båthandlare hade bara vitt eller svart så jag nöjde mig med vitt eftersom det ändå skulle målas över.

Sikaflex visade sig vara mycket kladdigt att jobba med. Jag försökte att använda diskmedel på fingrarna för att släta ut vilket fungerade hjälpligt. Försökte även lägga plast över för att få en jämnare yta men det blev svårarbetat. Sikaflex ska gå att bearbeta när det har stelnat. En lösning hade varit att slipa men jag var otålig och ville inte vänta och riskera sämre väder.

Lagomt till att skrovet var förberett anlände gummifärgen från Tyskland ”Veneziani Gummipaint”. Enligt tester på foldingkayaks.org ska detta vara det bästa att måla sitt skrov med.

Slogan från ”Maritimus” är ”Wordlwide Yacht Management” vilket får en att känna sig lite världsvan när man hämtar ut paketet.

Innan det var dags att måla så spände jag skrovet runt trästommen för att få rätt form. Maskade med plast för att inte trästommen skulle få färg på sig. Tvättade sedan hela skrovet med såpa och aceton. Aceton fräter igenom mycket (nitrilhandskar till exempel) men inte hypalongummi.

Så var då till sist skrovet redo att lackas. Spädde med ”dilutene” avsedd för ändamålet. Jag valde att spraya på för att undvika penseldrag (och för att jag redan hade verktyg för att spraya). Fick en jämn och fin yta på detta sätt men flammig eftersom mängden ”dilutene” påverkade den gråa nyansen ganska mycket. Bättre att blanda till all färg på en gång om det estetiska är av betydelse. Färgen verkar fästa bra och ytan ser pålitlig ut. Dock blir gummit ganska mycket stelare än före målningen.

Det nymålade skrovet, något av det flammiga la sig när färgen torkade men det hade varit bättre för utseendet att blanda all färg i ett svep.

När jag ändå kom åt så passade jag på att polera fästet för rodret samt skruva fast det ordentligt. Det sitter i ett hål genom skrovet med ett mothåll i koppar och en bult på en gängstång. Förstärkte även inifrån genom att limma på hypalon.

Förstärkt med hypalon inifrån och fästet för rodret fastdraget.

Med skrovet nylackat blev dags för nästa steg: Att sy däcket.

Publicerat

Klepper Aerius I

Klepper Aerius I, åttiotal.

Under våren har jag börjat renovera två kajaker, det är en Klepper Aerius 20 och en Klepper Aerius I.

Bakgrunden finns i ett annat inlägg.

I kajaken löper ett antal spant på tvären. Några hade blivit deformerade eftersom kajaken förvarats utomhus. Tryck från snö kombinerat med fukt hade tryckt plywooden ur sin ursprungliga form.
Ännu ett deformerat spant. Notera Kleppers egna beslag. De består av en aluminium-koppar-legering. Snäpplåsen gör att kajaken kan monteras utan verktyg. De mindre beslagen håller tunnare stag. Några hade brutits sönder och dessa gick inte att hitta på nätet. Efter skapligt googlande visade det sig att det går att löda aluminium med skapligt enkla medel. Det finns särskilda aluminiumlod att köpa men jag fick inte det att fungera.
Det går också att utnyttja det faktum att aluminium smälter vid drygt 660 °C medan zink har en lägre smältpunkt på knappt 420 °C. Först visste jag inte hur jag skulle få tag på zink men tydligen används ren zink som så kallat ”offeranod” i båtmotorer och det gick att köpa rejäla mängder zink till bra pris i den skepnaden.
Därefter gällde det bara att värma upp zinket till 420 °C (ungefär). Det löste jag genom en vanlig varmluftspistol (som ska nå upp till cirka 500 °C) och en billig butangasbrännare som ska nå upp till 1000 °C i sina bästa stunder.
Snyggt blev det inte och vi får se hur länge det håller men med denna metod lyckades jag löda ihop beslagen till användbart skick.
Eftersom det är en båt vi hanterar så är beslagen förstås nitade och för att kunna återanvända beslagen fick jag borra ur alla nitar.
De deformerade spanten mjukades upp i hett vatten och sattes under press för att kunna användas som mallar. De är bilaterala så det räcker egentligen med en bra sida.
Björkplywood är en beställningsvara och lite av en värld för sig. Det visar sig att plywoodens ytkvalitet anges i bokstavskombinationer och detta är B/BB vilket innebär att ena ytan är bra (B), andra är ganska bra (BB). Ytkvalitet X finns också men det är sämre än både B och BB.
De dimensioner som går att få tag på med rimlig ansträngning i Sverige på tvåtusentalet är inte desamma som användes i Tyskland under förra seklet. Därför fick jag limma ihop två delar för att komma i närheten. Här användes ett polyuretanlim som ska ge vattenbeständiga fogar. En egenhet med det limmet är att det skummar när det härdar så ämnena måste sättas under press, ganska mycket press.
När skivorna var sammanfogade var det dags att såga till bitarna.
Ivrig att testa men också för att få till passformen satte jag dit beslagen med stommen monterad för att få dem på rätt plats.
Kleppers originaldelar doppas tre gånger i lack. Jag kunde inte kosta på mig att doppa mina delar men de är lackade tre gånger.
Det är tydligen ett känt fenomen att tråden som håller ihop däcket med skrovet blir sprött med åren. Här hade sömmen gått upp.
Kanvastyg och gummi syr man inte hur som helst men jag snubblade över en annons för ett verktyg som kan sy i grova material. Beställde denna sysyl. Jag ville dock inte utsätta skrovet för större påfrestning än nödvändigt så jag beställde en tunnare tråd (1 mm) av syntetmaterial, ”Robline – Max Wax Yarn”. Tunn tråd är bra men nålarna som kom med sysylen var i grövsta laget så efter skapligt med letande på nätet lyckades jag hitta tunna nålar i Holland. Efter tre brutna nålar på två decimeters söm lärde jag mig vikten av att sätta nålen helt i vinkel mot tyget.
Med en sysyl går det att sy riktigt grova material. Här trär jag tråden genom sex lager grovt bomullstyg (det nya tyget är 1000 gram per kvadratmeter vilket ska vara i paritet med originaltyget). Detta är nålen som följer med Speedy Stitcher.
Håll ordning på fingrarna, fläcken på tyget är blod.
Skapligt ändå för att vara första sömmen.
Klepper akter.
Inte snyggt men ändamålsenligt.
Klepper Aerius I, åttiotal.
Och här ligger hon, monterad och klar. Klepper Aerius I någon gång från början-mitten av 1980-talet.
Klepper akter med roder.
Fastsydd ögla.
Ny del monterad och klar. Det är inte helt renlärigt men jag använda rostfria skruvar istället för Kleppers originalnitar. Dels för att jag är tveksam till att jag skulle klara av att få till det med nitar och dels för att det vekar knöligt att få tag på nitar av rätt dimension.
Och här är hon, kajaken i vattnet. Inga uppenbara läckage.