En McLudlum tack

<a href=”http://anaulin.org/”>Ana Ulin</a> skriver om <a href=”http://anaulin.org/wordpress/archives/2007/08/01/the-mcdonaldization-of-literature/trackback/”>The McDonaldization of literature</a>, hur författares namn används för att ge ut andras texter. Författarens skrivande och namnet som varumärke behöver inte hänga ihop.

Ana liknar det vid ett mål mat på McDonald’s:

  • böckerna har en känd form som gör dem till ett bekvämt val
  • trots att de använder samma ’recept’ så varierar kvaliteten som antagligen inte heller ligger särskilt högt i snitt
  • en ensidig diet som bara består av den här typen av böcker kommer att skada din hälsa

Rolig jämförelse men rätt elitistisk.

Så oväntat är det väl inte, både Elvis Presley, Bob Marley och Tupac Shakur har släppt skivor långt efter sin död.

I Sverige har vi myriaders Beck-filmer där Sjöwall/Wahlöös inarbetade varumärke urvattnas till oigenkännlighet. Tar man den filmserien i beaktande så är det klart att de tre ovanstående punkterna känns relevanta.

Publicerades första gången: 2007-08-01 19:23:46

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *