Det finns säkert många budskap och ett enormt djup i filmen Blade Runner, det jag minns tydligast är dock repliken ”ignorance is bliss”. Den är tydligen inte helt unik för filmen men det förminskar inte dess sanningshalt av rent bibliska dimensioner. Tänk på hur Adam och Evas lycka i mångt och mycket bygger på att de svävar i okunskap.
Ignorance is bliss. Det är helt enkelt skönare att inte veta hur bananerna har odlats, det är bättre att inte tänka på hur skorna kan vara så billiga och det är bekvämast för chefen att inte fundera på vilka konsekvenser de galna besluten får.
Det finns dem som upphöjt detta med ingorance is bliss till något av en konstart. De verkar i många fall så härligt ovetande om vad som pågår runt omkring dem. Världen förminskas till en fond som passar bra när ”världsmästerskap” ska arrangeras eller när ”världens första” eller ”världens största” ska koras.
För koras ska det tydligen. Vare sig det gäller surfing, smileys eller mountainbike så kan du hoppa upp och sätta dig på att det förr eller senare dyker upp någon, ofta en amerikan, som hävdar att han eller hon var först i världen med denna företeelse. Att flera personer på olika ställen i världen kommit på samma idé, tänkt samma tanke, gjort samma sak ungefär samtidigt verkar vara helt otänkbart. Särskilt för en amerikan. Det kan vi kanske inte klandra amerikanerna för, däremot går det att ifrågasätta media som glatt rapporterar att de hittat den förste surfaren, smileyanvändaren eller skogscyklisten när vi sitter här hemma och funderar på om inte någon bosatt vid havet någon gång under årtusendena har lekt på vågorna eller om inte någon, någon gång tidigare kan ha lattjat med teckensnitten eller om inte någon, någon gång har tagit en sväng i skogen med sin cykel (minns själv hur vi cyklade i skogen på sjuttiotalet, helt ovetande om vad Marin county var för något).
Ignorance is bliss