Publicerat

Blade Runner 2

Jag missade Blade Runner. Kanske kan jag skylla på åldern eftersom jag bara var elva år när den kom.

I början av nittiotalet gjorde jag ett försök att se Blade Runner. Det var någon slags science fiction-festival. När jag bänkade mig i salongen kunde jag konstatera att intresset för filmen kanske inte var så överväldigande i alla fall. Jag var nämligen ensam och några minuter före det att filmen skulle starta så annonserades det i biografens högtalare att filmen tyvärr måste ställas in på grund av ”tekniska problem”. Jag misstänker att de tekniska problemen i det här fallet betydde alldeles för få betalande.

Såg filmen för första gången 1996, då ”Director’s cut” och visst hade den åldrats med viss värdighet. Skrev en analys av filmen utifrån ett skruvat postmodernistiskt perspektiv och antagligen är det min mest lästa text på webben (om man inte räknar sådant jag gjort i jobbet förstås).

Tillägg:
Eftersom en del stackare hamnar här efter en sökning på analys av filmen så har jag översatt och lagt upp min här.

Publicerat

Blad Runner 1

<a href=”http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_16386749.asp”>Läser</a> att filmen Blade Runner ska komma i en ny version, omklippt av regissören. Igen. Ridley Scott har redan klippt om filmen minst en gång, då under titeln ”Director’s cut”. Nu ska den tydligen heta ”Final cut”. Hoppas Ridley har någon schysst titel på lager till nästa omklippning, för det måste väl komma minst en till 2019 då filmen utspelas?

Publicerades första gången: 2007-07-31 09:22:5

Publicerat

Ond bråd död

Jag har ibland funderat över polisserier på TV och alla mord som så lättvindigt begås till höger och vänster. Blotta mordfrekvensen har varit ett slags tecken på att det är fiktion eftersom det krävs rätt mycket våld eller en hyfsat stor stad för att det ska mördas så mycket att det räcker till ett avsnitt i veckan.

Helt orimligt med andra ord. Tills nu. I går blev en man mördad på Hisingen i Göteborg, i dag <a href=”http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=360171″>listar Göteborgs-Posten</a> inte mindre än nio mord i Göteborg sedan årets början. Det räcker gott till en säsongs polisserie.

Fiktionen och verkligheten flyter samman och i det här fallet kunde de gärna få fortsätta vara åtskilda.

Publicerades första gången: 2007-07-30 17:19:55

Publicerat

Lurigt vax

Att offentligt krama ur snor ur näsan och sedan förvara detta i en tyg- eller papperstuss i fickan är ju socialt accepterat. Men hur är det egentligen med andra substanser som pillras ur kroppen?

Jag har redan på åttiotalet haft min period med lurar av bygelmodell, efter ett tag stod det klart att dessa var opraktiska (eftersom de lägg kunde gå sönder) och töntiga (av okänd anledning). När jag i och med musikspelarens intåg i telefonen återigen började lyssna på portabel musik så var proppar ett självklart val. Men det finns en fråga som växer och skaver. Öronvaxet. Det fastnar öronvax på propparna och inför så gott som varje lyssning måste jag ta ett djupt andetag och så smått stålsätta mig innan jag trycker in dem i öronen.

Nu är frågan om vax på hörlurspropparna är
a) Ett vanligt problem, b) Något som är socialt accepterat och framförallt c) Hur man blir av med eller ännu hellre ser till att det inte kommer något vax alls på propparna.

Kanske är topsanvändning svaret på den sista frågan vilket gör att de första två frågorna faller.

Publicerades första gången: 2007-07-29 13:06:22

Publicerat

Vitvara med hybris

Riskokaren ger ifrån sig ett litet klick när en fjäder slår ifrån, en diskret grön lampa tänds istället för en brandgul. Ugnen, om den är tidtsyrd, bara stänger av sig i lugn och ro. Kaffebryggaren går harmoniskt över från att tillreda kaffet till att hålla det varmt.

Mikrovågsugnen däremot, vad gör den? Ringer, piper eller tjuter i klass med ett mindre brandlarm. Visst, det är en fantastisk maskin som kan skaka värme i nästan vad som helst, men hallå … tänk på matberedaren, elvispen eller spisfläkten de är inte heller så dumma. Vad är det då som gör att mikrovågsugnen tycker att den är så viktig? Den piper och tjuter och ger sig inte förrän någon öppnat luckan och tagit ut vad det nu är den har värmt. Som om det skulle börja brinna om man inte släpper allt man har för händerna och räddar sitt varma vatten eller sin tinade fisk. Enligt den logiken borde väl ugnen tjuta som ett ånglok och spisen låta som ett flyglarm med tanke på hur mycket farligare det är att glömma dem på. Nu är det inget jag förespråkar, nej istället skulle det väl vara mycket trevligare om microvågsugnen kunde slappna av lite och lugnt inlemma sig i den övriga lite tystare ordningen i köket.

Publicerades första gången: 2007-07-26 16:03:19

Publicerat

Nu blir det slut på lättja, skörlevnad och allmänt moraliskt förfall

Det är inte utan att jag blir lite orolig. Nu ska Arbetsförmedlingen kunna tvinga dig att flytta för att ta ett jobb från första dagen du är arbetslös. Regeringen hänvisar till att det behövs högre rörlighet på arbetsmarknaden. Hur det går för individer och familjer kommenteras inte. Själv tolkar jag det som att det är den gamla vanliga uppfattningen om att arbetssökande (läs arbetsskygga!) egentligen har sig själva att skylla och att de ska tuktas, som ligger bakom. Nu ska de klämmas åt ordentligt så de skärper till sig och masar sig upp ur sängen för att göra rätt för sig och söka jobb!

I dag spelar det ingen större roll vilket perspektiv du antar, (att arbetssökande är slöa och ska bestraffas eller om man skriver om det till att vi behöver större rörlighet på arbetsmarknaden) vi har högkonjunktur och inte särskilt många kommer att drabbas. Historien visar dock att efter högkonjunktur kommer sämre tider och då kommer effekten av den nya given att slå hårdare.

Jag tar mig själv som exempel. Jag har långt över 200 högskolepoäng, en kandidatexamen och över tio års relevant erfarenhet av kvalificerat arbete som informatör. Nu är problemet att ”informatör” inte är någon direkt självklar titel. En sökning på Arbetsförmedlingens sida för jobbsökande på ordet ”informatör” ger förutom för mig relevanta träffar på informationschef eller informationsdirektör, även träffar som ”Utvecklande extrajobb som visningsvärd”, ”trafikinformatör” och ”telefonförsäljare”. Alltså jobb som jag enligt de nya reglerna kan tvingas söka. Jobb som i några fall har löner som ligger på hälften av vad jag skulle tjäna om jag gjorde det jag jobbade som vad jag menar med informatör. Jobb som inte på långa vägar utnyttjar min kompetens och erfarenhet (fast som kanske kräver annan kompetens och erfarenhet). Det tycker jag är slöseri.

Jag vet inte vad personerna i regeringen har för relation till sina familjer. Jag har sambo och tre barn och inte någon större lust att behöva lämna dem på grund av någon arbetsförmedlares okunskap och godtycke.

Debattartikel i Göteborgs-Posten.

Publicerades första gången: 2007-07-01 10:28:46

Publicerat

Jakten på den heliga gralen och en pizza i Sundbyberg

Jag hade inte förstått hur svårt det var att hitta en pizzeria i Sundbyberg. Jag menar … Liten svensk ort, pizza … Kom igen det hör ju ihop. Jag gick runt i drygt fyrtio minuter drömmande om en inbakad eller kanske en enkel Bussola. Passerade sushi-ställen, grill-barer, ett antal mer eller mindre fashionabla lunchhak.

Vidare och vidare vandrade ut ifrån de centrala delarna, mer och mer tröstlöst. Passerade inte mindre än fyra indiska och till och med en persisk restaurang innan jag med mina sista krafter släpade mig in på det jag trodde var en hägring, ett grekiskt ställe som lite pliktskyldigt skyltade med pizza.

Väl inne så drabbades jag av den hungriges obeslutsamhet och beställde en Souvlaki. Det var definitivt inte pizza, men gott.

Kan man dra några slutsatser av detta?

* Att det finns en pizzalucka att fylla i Sundbyberg?

* Att det är helt ute med pizza och att jag blivit så gammal så jag inte förstått det (ja, försök hitta ett ställe som säljer grisfötter eller lungmos i dagens läge)?

* Att jag letade på helt fel ställen och att det egentligen kryllar av pizzerior i Sundbyberg (kanske heter de La Roma eller Amore också).

Hörde på radion i samband med pizzaletandet att Erlend Loe har kommit ut med en bok om en kantor som hittat hemliga koder i Shakesperes texter och naturligtvis leder koderna fram till en skatt och naturligtvis är det både frimurare och tempelriddare inblandade.

Så långt skåpmat. Det udda är att Erlend Loe är helt seriös. Det finns faktiskt en kantor som hittat koderna och kommit till Erlend och bett honom skriva en bok.

Visst. För somliga kan ju det här verka fullkomligt logiskt, men för mig väcker det på samma sätt som det pizzeriafria Sundbyberg en del frågor. Till exempel:

* Varför åkte inte den norske kantorn och grävde upp skatten? Han kunde ju frågat Erlend om han ville följa med om han behövde hjälp att gräva. Behövde de ännu mer pengar sedan de hittat skatten så kunde de ju skrivit boken då.

* Koderna i Shakesperes böcker ska bilda en karta som sedan ska peka ut stället för skatten som kan vara av stort religiöst värde påstås det (oj, oj, kan det möjligen vara gralen). Men om det är en grej man till gömma riktigt väl, varför göra sig besväret att koda en karta? Vem skulle avkoda den 400 år senare? En norsk kantor? Varför? Till saken hör att kantorn vet vart skatten ligger, ungefär. På en kanadensisk ö. Men där har tyvärr inga skatter hittats ännu (det här förklarar ju till viss del den första frågan).

* Alltså, de här frimurarjepparna, hur har de det med internkommunikationen egentligen? Efter ett tag kryper det ju fram att den norske kantorn själv är frimurare. Jodå. Kantorn är alltså med i gänget som ska hålla skatten hemlig och vad gör han när han klurat ut hur koderna ska läsas och vart skatten ligger gömd? Går har till orderns stormästare och berättar? Nej, han går till en välkänd författare och ber honom skriva en bok. Märkligt.

Publicerades första gången: 2007-06-19 18:23:09

Publicerat

Är det verkligen så ont om snälla hundar?

Bergsjön år ett: Unga män med rakade huvuden, kamphund med nithalsband.

Bergsjön år två: Unga männens mammor eller flickvänner med blonderat hår, unga männens kamphund med nithalsband. Tydligen var det inte så roligt att ha hund som det verkade. Hunden var tydligen ett djur med behov och inte bara en tuff accessoar.

I dagarna kommer ett lagförslag om att polisen ska få rätt att ta en hund ifrån sin ägare i förebyggande syfte.

Det tycker jag är bra. Jag har överhuvudtaget inte förstått poängen med kamphundar. Jag vet att ägarna till kamphundar oftast hävdar att de är ”jättegulliga” och ”världens snällaste”. Men var det verkligen därför ni skaffade den sortens hund? Det var inte för att det var lite tufft med en lite skräckinjagande hund? Det var inte för att det kändes lite tryggare med en slagskämpe vid din sida? Det var inte för att du faschinerades av kraften som finns i hunden?

Jag tror inte på det.

En hund som accessoar ger mig en besk eftersmak, på samma sätt som när Paris Hilton bär något råttliknande med tofs i sin väska är det tveksamt med en skarptandad muskelhög som skriker ”respektera mig för jag kan bita dig”. Då är det inte en hund du är ute efter, det är en identitet.

Ville du ha en ”gullig hund”, var det en ”snäll hund” du var ute efter? Upplysning: Det finns andra raser! Pudel till exempel, de är snälla och gulliga.

Publicerades första gången: 2007-06-13 10:23:13

Publicerat

Släng inte diskborsten

Det finns ju de som påstår att de gillar att diska, men jag tror att de är hjärntvättade. Så finns det de som tappar upp vatten, låter det stå och kallna för att diska senare. Visst jag kan förstå att det kan vara värt det, det kan vara värt obehaget att stoppa ner handen i kallt fettmättat vatten för att dra ur proppen. Det kan vara värt det för att lösa upp matresterna.

MEN vad är poängen med att kasta i diskborsten i det där äckelvattnet? Jodå, det finns de som gör så. Varför? Jag har frågat men får inget vettigt svar. Är det för att det är så fruktansvärt att diska så att det inte kan bli värre och att man därför kan kasta i diskborsten. Eller är det en markering om att det finns värre saker än att diska, att plocka upp en diskborste ur ljummet slemvatten till exempel?

Publicerades första gången: 2007-06-10 15:48:58

Publicerat

Den grymma vardagen

”Det är nog ingen bra idé att jag tar den nya jackan i dag” säger S. När jag frågar henne varför så kommer det fram att de andra i klassen gärna slänger äppelskrottar på nya jackor. Det hände tydligen förra gången. Man vill bara rätta till allting, man vill inte att barn ska behöva utsättas för äppelskrottsterror. Kan inte S bara få gå till sin skola och vara glad för sin nya jacka? Men allt stressas förstås förbi i den inrutade morgonen. Iväg till jobbet, iväg till ovissheten i skolan. En sorg i hjärtat, en mental notering om att ta tag i situationen, en rädsla för att det ska vara mer än en engångshändelse. Skuld och oro, det som driver föräldraskapet.

Publicerad första gången: 2007-05-24 07:17:56