Tidigare inlägg om renoveringen av Klepper Aerius 20:
- Klepper – Tillbaka till barndomen
- Decoupage, tryck på trä
- Klepper-logotypen
- Klepper Aerius 20
- Klepper Aerius 20, skrovet
Så var det dags för nästa utmaning, som tidigare konstaterat var däcket på Klepper Aerius 20 bortom räddning. Väder, vind och framförallt snö, sol och getingar hade gjort sitt.
Ett nytt däck med skrov kostar någonstans runt 15000 kronor. Det är det värt. Johann Klepper var skräddare, jag har haft svårt att se varför en skräddare skulle ge sig på att börja tillverka kajaker. Jag ser nu poängen. Jag sydde kanske två-tre decimeter i timmen när jag sydde för hand. Särskilt i fören och aktern gick det långsamt. Så länge däcket var skilt från skrovet gick det bra att sy på maskin och det gick förhållandevis snabbt. Fästet i fören anlände efter att jag hade börjat sy fast däcket därför fick jag sy fast det för hand vilket tog enormt mycket längre tid än att sy med maskin.
Vad jag förstår är original-Klepper-tyget egyptisk bomull med en ytvikt på 1000 gram per meter (gsm). Det var inte helt enkelt att hitta den här typen av tyg men jag valde till sist ett bomullstyg på 1000 gsm. Det känns skapligt mycket tjockare än originaltyget men det kan bero på att originalet är gammalt och slitet eller så beror det på att det är olika kvalitet på tygen. Kanske kommer tyget att kännas mer följsamt när det blir impregnerat.
Tvätta tyget
Tyget var 150 cm brett och jag köpte sex meter för att vara på den säkra sidan. Med facit i hand gick det bara åt knappt 3,5 meter (kajaken är 520 cm lång). Tyg krymper i vatten så för att undvika att det färdiga däcket skulle krympa tvättade jag det i trettio grader. Sex meter tyg är ungefär så mycket som en vanlig tvättmaskin klarar av om man pressar den till det yttersta, det handlar trots allt om nio kilo tyg. Det var nog bra att tvätta tyget, inte bara för att undvika att det krymper utan också, för att det verkade vara ganska fullt med otrevligheter. Sköljvattnet var mycket grumligt och tyget luktade starkt. Lukten gick inte över så jag beslutade att köra det en gång till, den här gången i fyrtio grader. Efter två tvättar luktade tyget betydligt trevligare. Min rekommendation blir att tvätta tyget ordentligt innan du börjar sy.
Än en gång slås jag av kvaliteten rakt igenom i alla material och detaljer. Det är en fröjd att arbeta med sådant gediget hantverk, gjort för att hålla, underhålla och reparera. Det man inte vill bygga själv finns att köpa, samma delar som för fyrtio år sedan (och ännu längre tillbaka).
Följ med i äventyret med att sy ett nytt däck till tvåmanskleppern.
Genom att använda strykjärn formade jag tyget där det behövdes. Kunde sedan sy efter dessa veck.
La ut tillklippt tyg för att se att det passade och ritade ut ny mall för nästa del.
På vissa ställen var däcket så trasigt att det inte fungerade för att hålla ihop formen. Där fick jag tejpa för att kunna göra mönstermallar.
Delar av tyget lossnade genom att bara dra, andra fick sprättas loss från skrovet.
Med däcket separerat från skrovet kunde jag lägga ut det plant och markera på mina nya tygdelar vart öljetterna skulle placeras.
Luftkuddarna
Förutom denna detalj gick det generellt bra att använda vanlig symaskin för hemmabruk.
Nålade fast kanalerna för luftkuddarna. Dessa sys i en lång söm längs hela sidan. I denna söm ska även krokarna som håller däck och skrov på plats i stommen fast. Hällor längs sidorna av kajaken sitter också i denna söm. Därför nålade jag fast kanalerna, krokarna och hällorna innan jag gjorde denna långa söm.
Sydde hällor av samma tyg som däcket och sydde in D-ringar i hällorna. Fick se till att vara med när hällorna skulle sys fast så att de hamnade rätt på samma söm som fäste kanalen för luftkudden.
Passade på att sy lite extrautrustning som denna väska att hänga bredvid sig. Sydde även in paddelhållare och lyfthantag. På bilden passar jag in vart paddelhållarna ska sitta. Tyvärr tog jag till aningen för lite för lyfthandtaget i aktern men jag lärde mig och i fören är det rejält tilltaget.
Vid det här laget var däcket färdigsytt och jag kunde börja arbeta med öljetterna. I originalet är öljetterna förstärkta med hypalon men jag använde nylontyg som jag kunde klistra på och förstärka med en sick-sack-söm.
Öljetterna knackades fast med hammare och medföljande verktyg. Dessa öljetter är standardstorlek 14 mm.
Vissa ställen är mer utsatta än andra. Sittbrunnens bakdel till exempel, här förstärkte jag tyget med dubbla lager.
När däcket var färdigsytt kunde jag lägga ut det på skrovet för att få en uppfattning om passformen. Jag hade sedan tidigare markerat vart skarvarna gick så jag kunde se om det passade. En erfarenhet att ta med sig är att jag borde ha gjort fler markeringar längs med däckets insida för att ha ledning av när jag skulle sy ihop däck och skrov. Bomullstyget är flexibelt och det är lätt att man sträcker det eller låter det sacka längs sömmen och då kan det bli svårt att få däcket att gå jämnt ut med skrovet som inte är flexibelt. Jag blev tvungen att sprätta en halvmeter av min egen söm på ena sidan för att jag hade mer skrov än däck kvar på slutet.
Med däcket utlagt på den uppmonterade kajaken gick det att få en uppfattning om passformen. Här visade det sig att jag av någon anledning hade fått en öljett på fel ställe så jag fick slå i en ny öljett. Bra att mäta och prova ofta för att undvika större misstag.
Här syns också de remmar jag använde mellan däcket och skrovet. Jag är osäker på vad remmarna har för funktion men det fanns något liknande tidigare så jag använde också remmar. Kanske är de till för att minska skav mellan tyg och gummi. Kanske har de bara en kosmetisk funktion.
Det röda på bilden är en luftkudde som ska skjutas in i sitt fodral längs sidan på kajaken. Imponerad av skicket på denna luftkudde, efter att ha tvättat den med såpa skulle jag inte kunna gissa att den är en bra bit över fyrtio år gammal.
Sysyl av märket ”Speedy stitcher” blev verktyget jag använde för att sy ihop däcket med skrovet. Gick skapligt smidigt när jag lärde mig hur det fungerade. Tydligen viktigt att trä tråden genom öglan som ligger bakåt annars blir det oundvikligen trassel. Jag använde en millimetertjock vaxad tråd (taglingsgarn), ”Robline – Max Wax Yarn”. Ville ha en tjocklek nära den som satt där förut för att inte nöta på hålen som redan fanns där. Notera att jag sydde i de befintliga hålen på skrovet för att undvika onödigt slitage. Köpte en rulle på 50 meter som räckte gott trots att jag blev tvungen att kassera stora mängder tråd på grund av trassel. Detta är ett syntetgarn som ska hålla längre än originaltråden som var av bomull.
